Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 187 -
hvilken börjat i den stund, då lotskuttern första gången
satte honom i land på denna plats, där hans öde skulle gå
i fullbordan.
Han gick bort i en förfärlig sinnesstämning midt
emellan ångest och rufvande raseri. Han gick öfver planen, ned
till stranden och företog sig att ändamålslöst gå rundt
omkring ön. Hemkommen kastade han sig som vanligt på sin
säng, ett rof för en förbittring, hvilken kom hans tanke att
liksom förtrollad kretsa kring en enda punkt, hvilken värkte
inom honom som sår från ett glödande järn. Och denna
punkt växte. Den förstorades och åt omkring sig som en
pestsmitta, hvilken får makt med en hel organism, och besatt
af denna värkande vrede, hvilken dref honom med makten
af ett belt lifs dolska förbittring, grubblade han på medel
att blifva sin plåga kvitt.
Det gick dagar och veckor, under hvilka han icke
kände någon lisa, förrän den dag då ban en gång höll medlet
i sin hand. Med fingrar som darrade af feberoro, vecklade
han upp det lilla papperet, som innehöll ett hvitt pulver,
och i rummets mörkaste vrå stod ban länge, hållande detta
pulver i sin hand. Nu var oron borta, en känsla af
fasansfull trygghet fyllde honom, oeh han lät dagar gå, under hvilka
han endast njöt af den säkra hämnd, som icke kunde gå
honom ur händerna.
När fyrvak tåren hade fått sitt hotade trädgårdsland i
ordning igen, greps ban af ett slags ånger, att ban icke
låtit udda vara jämt, och ban berättade på aftonen händelsen
för sin mor. Den gamla skakade betänksamt sitt hufvud
oeh menade, att häraf kunde intet godt komma. Men
Karlsson sade, att hvad som skett, kunde icke göras ogjordt, och
när dagarna gingo, och den andre ingenting sade och
ingenting heller inträffade, bleknade minnet af den obetydliga
händelsen bort, och ban fann ingenting märkvärdigt uti. att
Berglund en dag bad honom stiga in till sig och dela hans
middag.
Men efter ilen middagen blef fyrvaktaren död. och det
kom en underlig tystnad öfver byggningarna omkring fyren.
Alla dess invånare smögo förbi hvarandra, som om de fruktat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
