Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
]Vien när hon kom, kände han genast igen stegen, och
det klack till i honom, när han hörde, hur ämbaret gnisslade
tomt, och spånorna knastrade under hennes fötter.
Klara blef belt förvånad, när hon fick se Petter. Men
hon fann sig genast, och med ett litet, skratt, som Petter
tyckte var mindre muntert än vanligt, bad hon honom komma
och hjälpa sig.
Du tycker att jag iir ful förstå*.
—- .Jag hade tänkt det, sade Petter. Och hans ögon
stirrade åt olika väderstreck. Men först ville jag allt tala
om något annat.
Klara såg ännu mer förvånad på honom. Hans röst
lät så konstig, att hon satte ner spännen och väntade på,
hvad som skulle komma.
— Jo, jag menar, fortfor Petter, att det har liksom varit
litet väl mellan Klara och mig förr i tiden.
Hon slog på nacken, och munnen drog sig till ott
leende.
— Det var väl inget att tala om, svarade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
