Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 392 -
— Han har drömt, sade mor Katrina till dottern ocli
ocli gick fram till bädden.
— Nej, sade hon, lugnande som till ett barn.
— Jag tyckte bestämdt, att jag hörde handklaveret,
sade Sven Ersson. Det lät bara så underligt tyst, som om
det hade varit långt borta.
Han lade sig ner igen, och det såg ut, som om
ban lyddes.
— Nu hör jag det igen, sade han.
Johanna gick in i kammaren, och mor Katrina stängde
dörren. De förstodo båda, att den gamles stund var
kommen, och tysta satte de sig utmed sängen och bådo lill-Sven
sluta upp med att leka,
Sven Ersson låg länge stilla med slutna ögon, och när
han såg upp, drog han ett långt andedrag.
— Plur är det far? frågade Katrina.
— Nu hör jag det inte längre, sade den gamle.
Hans blick var matt, och han såg oroligt omkring sig,
tills han fick syn på lill-Sven. Då vinkade han honom till
sig, tog han lillas bruna hand i sin grofva näfve, och ban
började tala om allt möjligt, som ingen förstod. Han sade,
att han haft en son, som var död och borta, och ban hade
gått ensam ocli sörjt, till dess att han trott, att en människa
kunde sörja lifvet ur sig. Sonen var i en annan värld, sade
han, i en värld, där ban själf tyckte, det var godt att vara.
Men ban har stått upp igen, sade Sven Ersson,
stått upp från de döda och kommit tillbaka till gamla far.
Han är mycket mindre nu, än ban var förr, hans ögon, som
förr var bruna, har nu blifvit blå. Men det gör ingenting,
för det är ändå samma pojke, och liten blir nog stor. Men
när ban blir stor ska han låta bössan hänga och inte skjuta
djuren ute i skogen. För annars vill ban bort igen, och
gården får förfalla och allting blir öde och tomt.
Så började ban tala om den förlorade sonen, som for
bort i främmande land och förtärde sina ägodelar.
— Och sedan han allt förslösat hade, sade Sven Ersson,
vardt en stor hunger i det landet, och han begynte lida nöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
