- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
39

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 43 —

— Har du talat med honom om, att du vill gifta dig,
Erland?

Den äldste sonen reste på sig och gaf stolen en spark,
i det han haltade bort öfver rummet.

— Det vet I mor, svarade han vresigt.

— Nå, hvad sa’ han? återtog Ingrid hånfullt.

— Det vet I också, svarade sonen i samma ton.

— Han sa nej, ja, fortfor modern och gaf den yngre
sonen en blick. Hvarför gjorde han det? För han är snål,
den rackarn, och tycker, att det är billigare att ha dig i
huse för intet, än att först ge dig ditt och sen lega dräng.
Och det tål du, och så låter du flickan gå där.

— Ilon får väl vänta, hon som jag, sade Erland,
gäspande. Han hade lagt sig rak lång i soffan, som
föräldrarna lämnat.

Modern skrattade högt.

— Och det tror du hon gör?

Erland satte sig opp igen och hans ansigte var blodrödt.

— Hvarför skulle hon inte det? utbrast lian.

— På min tid väntade inte flickorna längre än de ville,
svarade Ingrid cyniskt.

— Det var väl du det, som inte väntade, gemälde
sonen hvast och lade sig igen.

Icke en skiftning i Ingrids anletsdrag förrådde, att hon
känt sig sårad af förolämpningen.

— Får hon vänta för länge, kanske hon märker
klumpfoten, sade modern kort.

Från bädden kom bJott ett doft brummande af vrede,
men intet svar. Och snart ljödo snarkningar, hårda och
regelbundna, som berättade, att sömnen varit starkare än
förbittringen.

Erland sof tungt, och brodern anmärkte:

— När han vaknar, tänker han nog på saken.

— Du skulle inte tåla det, sade Ingrid mecl en glimt
i ögat.

— Nej, svarade Petter trotsigt. Det skulle jag inte.

Och hans ögonbryn vredo sig i en underlig rynka emot

hvarandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free