Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ßä —
När de kommo fram till krogen, tog Jon Persson fram
en liten träkagge. Ögonen plirade under hans röda lugg,
han blinkade åt Karl Axelsson och gick in i krogen samt
återkom efter en stund med kaggen fyld. De båda karlarna
togo sig ett par starka supar i den klara morgonluften och
foro vid godt mod norrut.
Då talade Jon Persson om, hvart de skulle fara. Det
skulle vara auktion på skog, sade ban, vid Palla Tall. Det
var hans och andras skog, som gick. Och Karl Axelsson
skulle köpa skog, han också.
Det glimmade till i drängens bruna ögon. Han såg
stort på sin sidoman och undrade, hvar han skulle få pängar
till det. Men suparna hade gjort honom medgörlig, och han
följde, hvart det bar, viss, att på auktionen skulle det
åtminstone bli god förplägning, hvilket också besannade sig.
Ty på auktionen gick det muntert till. Där
trakterades med mat och bränvin dagen lång, för att det skulle
bli lif i köpet. Karl Axelsson fick sig en hel massa supar,
blef oregerlig och kom i slagsmål, men nyktrade sedan till
och förtjänade femti öre på att bära bräder. Efter detta var
ban inte ovillig att följa Jon Persson hem, där de båda
karlarna lade sig i köket för att sofva. Jon Persson tog
liggplats på soffan, som stod alldeles under fönstret.
På kvällen innan de hunnit somna, hördes en
knackning på rutan. Jon Persson reste sig och gick ut, men Karl
Axelsson tänkte inte på någonting, utan beredde sig att somna.
Strax därefter kom den andre in igen och stängde försigtigt
dörren.
- Vi skulle ha varit litet borta i kväll, sade han. Men
det bär sig inte. Vi får vänta till i morgon kväll.
Bond-rackarn tänker fara åt Kalmar med ett lass halm.
Därmed lade sig Jon Persson att sofva, och Karl
Axelsson somnade också.
När ban vaknade, hade han en oredig uppfattning af
att han mot sin vilja höll på att komma in i något farligt.
Han funderade länge på, hvad det kunde vara, och hans
efter gårdagens dryckjom omtöcknade hjärna erinrade sig
slutligen Jon Perssons mystiska yttrande, när ban kom in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
