Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sista resan.
Den gamla barken låg för ankar inne i hamnen ocli
såg förfärlig ut. Det var en ren skam för en ordentlig
sjönian att segla på ett sådant fartyg. Masterna voro lappade
med bleckbitar, som sutto kors och tvärs öfver bräckliga
ställen. Och att de inte flögo af, när vinden tog i, det sade
folk berodde därpå, att seglen voro så nötta och tunna, att
vinden pep tvärt igenom i stället för att fylla ut dukarna
och komma dem att svälla med kraft. Lappade voro seglen,
skiftande i alla möjliga färger, hvari grått kan skifta. Ty
något hvitt kunde ingen människa upptäcka, och af de
ursprungliga seglen fans knappast en klut kvar. Alltihop
valbara nya lappar, och detta hade gifvit seglen en form, så
att rormännen på skutorna föllo i satiriska betraktelser och
läto sina egna fartyg lofva upp i vind, när den gamla
barken var ute på sjön, komisk och ovig som en åldrig häst,
när ban med krokig rygg och tungfotade hofvar försöker
trampa åstad i galopp.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
