Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der ute bodde ett underligt släkte af människor, onådda
af inlandets plägseder oeli bruk, obundna af lagar och
förordningar, starka i begär ocli fria i handlingar. Ut till dem
for ingen länsman, och presten kom icke dit mer än två
gånger om året. Det var vid vårtiden, när isarne lossade,
och om hösten, när det stora vinterväldet började sin stränga
regering. Därför hade de sina egna lagar, och öfver denna
samling af omkring sjuttio menniskor, män, qvinnor ocli barn,
hvilka togo sin näring af hafvet och bodde midt i dess vilda
ensamhet, rådde en nämd af fem män, hvilka voro ett slags
sedernas väktare och utkräfde böter, dömde i tvistigheter och
pålade skatt. Ocli denna nämd egnades en vördnad,
hvilken icke kommer alla regeringar till del. Dess domar voro
utan vad, och dess befallningar åtlyddes, som när
människan böjer sig för naturens egen tvingande nödvändighet.
Men någon fyr fanns där icke då Mörkt, lågt och
osynligt för seglaren, som spejade efter inloppet, låg det långa
skäret, doldt bland skummande bränningar. Och den
befolkning, hvilken bodde der, var lika underlig som dess
boningsplats. Deu älskade hafvet ocli dess faror, det fria,
obundna lefnadssättet, der man ena dagen vågade lifvet och
den andra latade sig, ena dagen arbetade, så att kroppen af
utmattning sjönk i en dvala af sömn, hvilken intet kunde
rubba, under det man den andra åt och drack, till dess ruset
kom och förvandlade den lilla gråa klippan till en
tummelplats för den vildaste bacchanal.
Dessa människor fruktade på sätt och vis den inre
skärgårdens befolkning, liksom denna icke utan en viss
skygghet betraktade dem. När dessa hafvets barn kommo inåt
skärgården, vare sig för att göra några uppköp eller för att
begrafva någon död, nalkades de hvarje främmande med
en försiktighet, som 0111 de i hvarje ögonblick fruktat någon
dold fara. Deras uppträdande var stillsamt och
tillbakadraget, deras ord voro få, och vid det mest alldagliga samtal
hände det gärna, att ur deras ögon sköt en snabb, forskande
blick, som om de velat öfvertyga sig om, att intet försåt
lurade bakom den talandes ord. Men när de vände hem
igen och båtarne, lastade med varor och folk, vände ut till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
