Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafs, då ljöd det ofta sång från de säkra farkosterna, och
de, som seglade dem förbi, förvånade sig öfver deras käcka,
frimodiga utseende, så olikt mot hvad de visade i land.
ITt till dem flyttade ingen från den inre skärgården,
där odlingsbara marker afbryter granskogens växt öfver de
gråa klipporna. Och hände det någon gång, att en enstaka
individ af kärlek eller vinstbegär drogs från hafsbandet och
in till mera ordnade samhällen, då blef han underlig till
lynnet, sorgsen och tvär. Tv han längtade åter tillbaka till
sina fäders hemlighetsfulla lif. Och folk sade, att det var
hafvet som drog honom.
Det fans många hemligheter ute på det långsträckta
skäret och mellan kojorna i den lilla byn. De gömdes och
bevarades från far till son, och kom en främmande på besök,
var det alltid något rum, som icke öppnades för nyfikna
ögon. Endast någon gång hände det, att en praktfull
ostindisk schal, ett dyrbart smycke eller en slät, hemmasydd
klädning af tjockt, utländskt, glänsande tyg skvallrade om
tillgångar, hvilka ingen skulle veta om. Blef nöden stor, var
det ej sällsynt att engelska sovereings eller holländska
dukater vexlades och gingo ur hand i hand, tills de hamnade
hos någon guldsmed i Stockholm, hvilken tillhandlade sig
dem för guldvärdet. Ty sanningen att säga lefde
befolkningen icke enbart af sälskytte eller fiske. Den hade äfven
ett annat näringsfång, hvilket i våra dagar fått det fula
namnet strandrof.
Ty när mörkret föll på, medan oktoberstormen dref
vågorna in emot skäret, då stängdes försiktigt de små
stugornas dörrar, då bommades fönstren igen. eller elden
släcktes i spisen, allt för att intet vägledande ljus skulle tindra
ut öfver det upprörda vattnet. Och utmed de låga klipporna,
med vana ögon spejande ut öfver den vräkande sjön, smügo
i mörkret dunkla gestalter, väntande på, att »Gud skulle
välsigna de fattigas strand». Och lystna ögon spejade utåt det
dolda grundet, som milslångt och förrädiskt hindrade hvarje
fartyg att oskadt komma in emot ön.
Upptäckte då dessa ögon midt igenom mörker och storm
ett segel, som nalkades, då tändes ett ensamt sken på skä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
