Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 280 —
Delphin var också en fiskarbåt. Delphin var icke så
stor som Polstjärnan. Den seglade icke så väl, och den var
icke öns stolthet. Men för Märta hade den lyckan ombord,
och hon satt nu ocli undrade öfver, hvarför just den skulle
komma sist hem, och hvarför ingen ombord på Polstjärnan
hade sett något till den.
Det är mycket, som kan visa sig för en ensam kvinna,
när hon sitter i mörkret och ser ut öfver ett rasande haf.
Då komma berättelserna, som hon hört, och de smyga sig
>Solen var i sia nedgång»
i skydd af ensamheten och mörkret in i hennes hjärta. Det
är berättelserna om ofärd på hafvet, som då vakna till lif,
och ångesten för faran, hvilken är verklig och lefvande,
manär skräcksynerna fram. Där hon sitter, kan Märta se
männen för sig på fartyget, och hon ser det afmastadt och
utan räddningsbåtar drifva omkring på det upprörda hafvet.
En man står vid styret, ban har bundit sig fast vid rorpinnen
och ban är blek, när ban stirrar ut öfver vågorna. Rundt
omkring honom synas bleka ansikten och kroppar af män,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
