Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 299 —
lefva. Nils stod och såg på detta, medan han iakttog, hur
arbetet framskridit. Byggnaden hade kommit under tak,
och det hvita timret med sina tomma fönstergluggar, genom
hvilka hafvet sken blått, lyste och brann i det klara
solskenet. Med västkustbons sinne för hemmet, såg Nils att detta
var vackert, och han tänkte på den, för hvars skull han
egentligen byggde. Men han tyckte, att hon belt plötsligt
hade kommit så oförklarligt långt bort, och med den tanken
bildade det sig som ett tomrum omkring honom, och han
kunde icke känna sig glad, som ban väntat och hoppats,
när han nu stod och såg på det hem, som började resa sig
öfver klippan och som var hans. Han började tänka på,
om han gjort rätt, när han beslutit sig för att stanna hemma
ocli för alltid binda sig vid den klippa, där generation efter
generation af hans släkt hade växt upp, gift sig ocli satt bo,
födt barn, åldrats och dött. Nils blef vemodig af att tänka
på allt detta i stället för glad, och hans eget jag kom emot
honom i det glittrande solskenet som ett spöke om natten.
»Ar du inte nöjd?» sade fadern. »Hvad tänker du på? »
»Jo visst», sade Nils. »Det har ju gått fort.»
Nils kunde inte säga mer. Ty han hade ju alla skäl
att vara nöjd, och hvad han nu stod och tänkte, var bara
dumheter. Men ban kunde ej komma i den gänga, han
önskat, och ban förstod inte själf, hvilka underliga tankar,
som lekte i denna julimorgons solsken.
Han hade det alldeles för bra, det var hela saken,
sade Nils för sig själf. Och han smålog åt sina egna
besynnerligheter.
Att Nils denna sommar hade kommit att fara med
Delphin, berodde nämligen på en tillfällighet. Ty Nils var
egentligen lots. Han var den yngste bland lotsarna, och
ban skulle få sin utnämning och komma i tjänstgöring till
hösten. Och Nils var för resten af eu gammal lotsätt. Fadern
liade varit lots och hans far i sin tur före honom. Alla
hade de burit kronans kläder, alla hade de lefvat på hafvet
och fört fartyg i hamn och stirrat ut mot samma vida yta,
hvilken ler så fridfullt i solskensglitter och skrämmer med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
