Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mossbelupna, men likväl är det
många som fortfarande vallfärda till
denna plats för att beskåda Minnesotas
mest historiska relik.
Det nya, moderna Fort Snelling med
sina många ståtliga kasernbyggnader
ligger ungefär en mil ifrån det gamla
fästet, och begifva sig många äfven dit
för att vid vissa tider beskåda
exercis-öfningarne af våra gossar blå.
Innan vi orda om Minneapolis’
nuvarande naturskönheter, vilja vi låta
tanken flykta tillbaka till den tid, då
staden ej ännu hade några offentliga
parker, men i stället sitt lilla förtjusande
Chalybeate Springs, hvarest både gamla
och unga efter dagens eller veckans
vedermödor sökte en behöflig
vederqvic-kelse.
Denna på sin tid så populära
vistelseort var belägen vid kanten af St.
An-thony-fallen, å den östra flodstranden,
midt för den plats, hvarest den stora
Pillsbury “A” qvarnen nu fäster
allmänhetens uppmärksamhet.
Nedför den träd- och buskbeväxta
sluttningen begaf man sig å branta
trätrappor. Vid första afsatsen fans en
liten paviljong, i hvilken förfriskningar
serverades och hvarest gubben Noawk,
Minneapolis’ pioneer-fotograf, hade en
liten atelier., der han roade sig med att
“slå gubbar.” Vid denna paviljong voro
utbygda platformar samt ytterligare
trappor, som ledde till det skummande
vattenbrynet. Här å den jemna
marken slog man sig ner å beqväma
träd-gårdsbänkar eller luftade sig i den höga
sväng-gungan.
I den höga, branta klippan vid södra
ändan af löfdungen var en större
vattengrotta, dit man kunde ro in med båt.
Man antog att denna grotta sträckte sig
två eller tre hundra fot in i den hvita
sandstensklippan.
Vidstående illustration visar endast
långsidan af den platform som ledde till
paviljongen.
Ville man lätta sinnet samt beundra
en stolt natur, begaf man sig alltid till
Chalybeate Springs, ty
Det var så ljufligt alltjemt att spatsera,
Svalkas af Fallets gudomliga fläkt,
Och att i gungan sin kropp motionera,
Rulla i gräset bland blommor helt käckt.
Titta på räfvar, som leka i sanden,
Dito på fogeln med ett ben på stat.
Dit gingo många ganska tidigt om
morgnarne för att dricka merg i benen.
Vattnet i de små porlande källorna var
i hög grad jernhaltigt, och då man
druckit en tid deraf kände man sin temligen
stålsatt. Man kunde äfven bada i
samma vatten i särskilda badrum, inredda i
den lilla paviljongen.
Det bästa af allt var att
brunnsdrick-ningen var ofantligt billig. Den
rubbade ej en enda fyrk i ens fickor.
Det på platsen så mycket eftersökta
vattnet var analyseradt af den
framstående kemisten S. Dana Hayes från
staten Massachusetts, hvilken förklarade
detsamma vara ett verkligt
helsogifvan-de mineralvatten. Pettengill Co., som
hyrde denna plats för en längre tid,
sålde detta vatten gallonvis för billigt
pris till kunder i staden, men på platsen
var vattnet fritt för alla.
Skulle floden stiga för högt, som den
ofta gjorde, så hade det här ingen fara.
En på platsen biträdande person sade
en gång, att
Skulle floden af nyck öfversvftmma
Vår syndiga stad efter hand,
Så vill jag i förtrolighet nämna,
En ark bygger “Noawk’ vid strand.
Men, i afvaktan på vattnets stigning,
kunde Noawk ej göra annat än
filosofera, profetera och fotografera.
En tid gåfvos här konserter af
östsidans “Cornet Band” hvarje
lördags-qväll, fritt för alla som uppförde sig
ordentligt. Under dessa aftnar var
platsen oftast illuminerad med kulörta
lyktor. Chalybeate Springs, detta Tivoli i
miniatyr, var i sanning “ganz
wunder-schön,” och om sinnet var aldrig så
trögt eller upphetsadt blef man ändå af
St. Anthony-fallcts brusande vaggsång
ljufligt lullad i ro på naturens sköna
armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
