Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om folkets visor i uppteckningar och skillingtryck. Af E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Några ord om folkets visor i uppteckningar och skillingtryck.
trakter ännu bibehållit sig oöfversatt. En möjlighet är, att visan
först under vårt århundrade förts till Skandinavien genom sjömän,
hvilka spela en stor rol i det internationella visutbytet. Då visan
emellertid hos oss både har en temligen gammaldags anstrykning
och är i olika varianter rätt vidsträckt spridd, synes den varit här
temligen länge. Uttrycket »Ett lass hö och två lass halm [de
bjudas aldrig mer]», hvartill finnes en motsvarighet i den nederländska
visans sista strof, der bonden, lofvande sig att nu stanna hemma
hos hustrun, säger: »Met Haver-stroy en Rogge-stroy [Zal ick
mijn Gansje voeren]», anträffas ock i andra folkets visor t. ex. i
en af Nicolovius1) meddelad »Ringdans»: »Ett lass hö och två lass
halm [och Prestens märrar de hvita]». Sjelfva ämnet är
synnerligen gammalt och synnerligen ofta behandladt. I vår visa synes
det ursprungligen varit en prest eller munk, som står i
kärleksförbindelse med hustrun. Detta tema förekommer i otaliga, ofta
mycket drastiska variationer i anekdot- och novell-samlingar ända
från medeltiden; det återfinnes i flera »fabliaux», man gjorde högst
sannolikt äfven visor derom, det blef t. o. m. dramatiskt
behandladt (t. ex. i Jodelle’s »Eugene»). Vi ega äfven en annan svensk
visa, hvilken behandlar detta ämne och t. o. m. bibehåller
traditionen trognare än den ofvan anförda; den öfverensstämmer också
på flera punkter med den nederländska, ehuru diktformen är mera
olika. Denna visa om »Bonden och Munken» har af Max. Axelsson
upptecknats i »Vesterdalarne» (1855): »Bonden var en danneman,
Han skulle till Rom rida» ete; dess omqväde lyder: »Då bonden var
inte hemma», i sista stroferna, analogt med den nyss genomgångna
nederländsk-svenska »Hoj»-visan, ersatt med »Tro då var bonden
hemma». Liksom i den nederländska versionen förplägas älskaren
af bondhustrun med mat och dryck. I denna svenska visa
und-slipper han deremot icke bondens vrede: »Bonden inom dörren steg,
Nappade munken i locken .. . Bonden både piska och slog, Tro
då var bonden hemma»; men slutet liknar åter mera den neder-
1) Folklifvet i Skytts härad s. 80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
