Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmansdikten i Danmark. Föredrag i Göteborgs Kongl. Vet. o. Vitterhetssamhälle. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Bellmansdikten i Danmark.
Kragh Höst företagen, värkligt vällyckad tolkning af den härrliga
Fredmansepistel N:o 35 (Bröderna fara väl vilse), intagen i Nordia
1795 (Aprilhäftet).
Med undantag för de enstaka exemplen P. A. Heiberg och
Frankenaii — finna vi icke bland den egentliga sällskapsvisans
män vid denna tid Bellman beaktad. Betecknande är att då
Rah-bek i sina Erindringer (1824; I: 386) omtalar tillkomsten af sina
första »anakreontiska» sällskapsvisor, nämner han, att de få
mästerstycken i dryckesvisslaget som Wibe, Troielerne, Fasting och Storm
författat »vare netop nok til at give Blod paa Tand og Afsmag
for »Kjœreste Brödre Söstre og Venner» og »Die Juden wollen
lustig seyn og andre sadaanne Kippe- og Vagtviser»1), hvormed man
hidindtil havde taget til Takke, men vare ikke nok i Tallet til at
tilfredstille Atraaen efter noget bedre.»
Detta visar just ingen större aktning för Bellman inom
dåtidens dryckesvisförfattares lag.
Och det bekräftas äfven af annat.
År efter år utgåfvos samlingar af »Selskabssange» och i dessa
började från och med 1800 intagas ett urval äfven af svenska
dikter. Så är fallet i Selskabssange af forskjellige Digtere, samlede
af L. A. Hass (1800), i Sange til Brug for Kongens klub (1802) och
i alla följande större samlingar t. ex. i Christensens och Seidelins
visböcker 1820—1821. Jag har genomgått dessa samlingar för att
uppsöka Bellmaniader i dem. Men förgäfves. Det är
sällskapsvisor af Franzén, Fru Lenngren, Kellgren, Lindegren, sedan äfven
Valerius, Silfverstolpe o. fl. som här påträffas samt en falsk
Bell-maniad (Roths: »När jag bärs ur mitt hus»), men däremot ingen
af de riktiga Bellmansdikterna.
Alltså resultatet är negativt. Smaken för Bellmans dikter i
Danmark är dels äldre (1780-talet), dels yngre än den anakreontiska
sällskapsvisdiktningen därstädes, och detta stämmer med att just i
början af detta århundrade man i Sverige klagar öfver att Vale-
1) Kippe = dåligt hus, litet simpelt krogställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
