Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmansdikten i Danmark. Föredrag i Göteborgs Kongl. Vet. o. Vitterhetssamhälle. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Bellmansdikten i Danmark.
Dessa tyska citat ur Neue Bibl. der schönen Wissenschaften
(1793) ocb Göth. gel. zeitungen ausl. Litter 1791(?) omtala Bellman
såsom ett geni af det slag, som för ett tjugotal år sedan dref
sitt ofog i Tyskland. »Han är ej helt utan talang, men utan smak,
blandar.allvar och skämt, anser smutsiga infall för poetiska
licenser.» — Hans epistlar »äga väl kvickhet och godt lynne, men också
otaliga slippriga och smutsiga ställen samt förvandlar allvarliga
saker äfven i det löjliga.»
Höst själf synes sålunda icke ha varit bärgfast i sin
uppfattning af Fredmansskalden, då han liksom anför mot hvarandra
olika auktoriteter.
För öfrigt intager Höst ett par månader senare, i
Augustihäftet, en uppsats från svensk hand som beriktigar en del
uttalanden i hans »Försög» i Minerva, däribland också det första
reserverade omdömet om Bellman1).
I sin 1804 tryckta »Udsigt över Svensk litteratur», som utgafs
såsom bihang till Skandinavisk Museum uttalar Kragh Höst sig för
tredje gången om Bellman, och nu afgjordt fördelaktigt:
1) Då denna gensaga har ett visst intresse såsom ett af de få värdefulla
och värkligt betydande uttalandena om Bellman från en svensk kritiker vid
denna tid, hvilken ju eljes klandrats för likgiltighet mot Bellman, må den här
återgifvas. Enligt hvad jag funnit i anteckningar i Göteborgs stadsbiblioteks
exemplar är den panna, som skrifvit detta och som Höst betecknar såsom »en
hædret Kjender», Ax. Gabr. Silfverstolpe. Han uttalar att det väl är sannt att
sedlighet och anständighet hos Bellman ofta få vika för ett gladt infall. Men
att kritisera hans smak i de bacchiska poesierna torde vara ett vanskligt
företag. Om smaken består i öfverensstämmelse med sanningen, i riktigt val af det
sanna, som gör mest värkan och i en högst naturlig framställning däraf, kan
intet fel i smaken förebrås Bellman. Man kan klandra hans ämnen, personer och
scener’, men sedan de en gång voro honom gifna, och sedan det var uppenbart
att dessa voro de enda som rätt besjälade hans sångmö, blefvo t. o. m.
osedlighet och »inkorrektionD nödvändiga delar af god smak i hans skaldefack. I
allmänhet är det onekligt, att Bellman var ett alldeles originellt geni, så
originellt, att aldrig ännu något land haft hans like (N.B. i hans fack!), och aldrig
har någon stor komponist haft större bekantskap med ton- och diktkonstens
inbördes öfverensstämmelse och styrka genom hvarandra. Också hafva alla bans
stycken sitt högsta värde, när ç|e sjungas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
