Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmansdikten i Danmark. Föredrag i Göteborgs Kongl. Vet. o. Vitterhetssamhälle. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellmansdikten i Danmark. 27
»Til en anden klasse af Digtere (än Lidner) hörte C. Mich, Bellman,
en nordisk Improvisadore. Man bar kaldt ham snart en Anakreon snart
en Pindar. Begge Navne upassende ogsaa med Hensyn paa at han, om
nogen, var uden Mönster, som uden Efterfölger. Hans Digte var næsten
alle bacchanalske, og födte i dithyrambisk Begeistring. Man har
bebrei-det ham Uanstændighed, Grovhed, Usædelighed; men sligt fulgte afhans
Hensigt. Han vilde ikke moralisere, ikke tugte Lasten; han vilde
frem-stille et sändt Skilderi af den laveste Tone og Sæder; og dette lykkedes
for ham, ligesom for Franskmanden Våde le genre poissard eller som for
Malerne Caravaggio, Ostade, Teniers o. fl. den hæslige Naturs
Afbildning. Men hvad der gjör ham ligesaa mærkværdig var hans forunderlige
Bekjendtskab med Tonekunstens og Digtekunstens indbyrdes
Overeens-stemmelse og deres Styrke ved hinanden. En stor del af hans Poesier
har han selv komponeret, og det saaledes at Verserne og Musiken, som
Kellgren siger sammensmeltede til een Skjönhed.»
Hösts skildring äger sin förutsättning närmast i den
mästerliga inledning till Fredmans Epistlar, som Kellgren skrifvit.
Sedan har man ju icke att anteckna något i egentlig mening nytt
bidrag till Bellmanskritiken i allmänhet, förrän tysken Ernst Moritz
Arndt dels i sin »Reise in Schweden», Berlin 1806, dels i sina
Ein-leitungen zu historiscben Karakterschilderungen (1810) uttalar sig
om Bellman, hvilken han betecknar som »einer der
ausserordent-lichsten Menschen, die je gelebt haben.» Det är blott några få
sidor Arndt skrifver om B., men dessa innehålla konturerna till
den senare svenska ästetikens uppfattning af honom både i dess
uppfattning af kärnan i hans skaldskap och med hänsyn till
öfverdrifter och misstag. Han protesterar mot »die Aermlinge», die
armen Krittler» som förargade sig öfver att han rörde sig i lifvets
bottenvåning »Es ist wahr er ist gemein, weil er gemeines
schil-dert, aber er ware gemein wie sie es meinen, wenn er es-auf eine
gemeine Art thäte » Han är enligt hans mening större än
neder-ländarne därför att han är idealisk. Arndt vill också — ödesdigert
nog för senare Bellmanskritik — bakom bans uppsluppna skämt
finna den nordiska himlens allvarstragedi, en orpheisk Klagan.
Äfven i de stycken, af hvilka hans motståndare tagit anstöt, finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
