Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Bellman såsom skald bedömd af sin samtid.
lefnadssätt vunno alltmera insteg. Upplysningstidens radikala
filosofi, rococons slippriga salongslitteratur utgjorde tidens
älsklingslektyr. Den äldre generationens afsmak för framställningen af det
moraliskt dåliga inom litteraturen förnams mindre. Blicken blef
fördomsfriare, skönhetssinnet vidgadt. En mera realistisk
uppfattning af konsten gjorde sig gällande.
Bellmans skaldskap hade nu dessutom nått sin höjdpunkt,
Fredmanssången, dess toner och ord, sin fulländning. Den
egendomliga verld, hon rymde, med dess löjen och glädje, dess tårar
och vemod, var danad. Skaldens lågande fantasi hade frammanat
denna yra mängd af bacchantiska figurer, gripna ur lifvet omkring
honom, som vi än i dag beundra. Han hade förstått att ge dessa
förfallna och afsigkomna varelser, dessa nymfer och krogkunder,
som tillbringa den ena dagen efter den andra i sorglös njutning
af det närvarande, en dramatiskt lefvande, karakteristisk tillvaro
i sin diktning. Och denna diktning gjorde från början till slut
intryck af verklighet, men på samma gång låg det dock också
något högre och »ideelt» deri. Det berodde på skaldens
egendomliga sätt att se den verld, han skildrade. I dithyrambisk
hänförelse omdiktade han den. Det var med humoristens öfverseende
kärlek han omfattade dess svagheter och en lefvande känsla
genomströmmade hvarje hans ord. Han var som medveten af
uselheten, men han svängde icke derför gisslet öfver den: ban mängde
endast en mild ironi in i framställningen och gaf henne gerna
parodisk form. Kring det hela lade han så som ram den svenska
naturen i all dess skönhet. Der var doft, färg och klang från skog och
sjö, berg och dal och en nordisk sommarhimmel hvälfde sig deröfver.
En diktning som denna, så rik och djup, måste göra intryck
öfverallt, der ej partiyran förblindade eller sinnena voro slutna för
poesiens skönhet. Buret af tidsandan, växte nu också det beundrande
bifall, som Bellman redan förut rönt, nästan till enstämmighet. I
allt vidare kretsar blef hans sång känd. Hans visor sjöngos i
Finlands obygder som i Vermlands: de flögo, såsom en
samtida vittnar, allt som de föddes, kring landet och föredrogos i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
