Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar till Bellmansdiktens historia. Af Richard Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 163
»Nu får man skåda, hur lustigt resan gått,
Om han uppå näsan ell’ fötterna har stått.
Tyst, ack si! der kommer han så täck i en portchäs,
Gudskelof jag slipper vänta hem en sådan mäs.
Med den här sist nämnda dikten äro vi redan inne på den
andra perioden af Bellmans diktning. Hans första moraliserande
och religiösa period torde med tämligen stor visshet kunna antagas
vara slut senast 1762, kanske till och med redan 61. Hans
religiösa dikter äro nämligen införda i Lärda Tidningar åren 1757
—61, men efter 19 mars 61 träffas där inga dylika vidare med
Bellmans namn undertecknade. Detta år trycktes också i
Norrköping det digra arbetet Christian Scrivers Sanna Christendom,
men efter 61 finna vi ej några spår af religiösa sånger förr än
bortemot 1787. Till de år, som nu följa, höra däremot en del
genre-artade poemer och visor i folkton, slutande sig till Dalins
diktning. Utom de redan nämnda maskeradvisorna och »de
skönas lefnadslopp», höra till denna tid »Consistorium, hjälp en flicka»
(med replik — af Bellman?), inskrifven hos Hjälm redan 64, och
vidare: »Hvar skall jag födan taga, jag fattig sekreter», inskrifven
hos Hjälm 65, hvaraf sålunda den slutsatsen kan dragas, att den
här utkastade bilden af en sekreterare icke innehåller drag
uteslutande från Bellmans eget lif, hvilket väl för öfrigt bort vara
klart, då hans »hustrus profession» aldrig varit »att baka våfflor
varma och sälja öl vid bron». Förmodligen är den skrifven före
Bellmans rymning till Norge 1763, då han säkert inte omedelbart
efter denna händelse skulle ha velat vidröra ett så ömtåligt ämne.
Sannolikt hör till denna period äfven ett par andra poem, som
behandla sekreterarens dåliga omständigheter: »En gång ett djur
i världen kom» (Fredm. Test. 205), och »Hjärtat värker bröstet
slår» (Eichhorn 1, sid. 14). Dessa tvenne visor äro skrifna till
samma melodi som Dalins »En Celadon gaf fröjderop» och Odels
Sinclairsvisa1).
1) Om denna melodi, till hvilken Bellman för öfrigt gifvit flere texter
(Fredmans sång 5 o. »Dufven hjärna, matter syn», Eicbh- 1, sid. 16), och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
