Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några studier rörande Disa-sagan. Af L. Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Några studier rörande Disasagan.
den och Blomster, som är hennes hår, och hon sörjer Solen genom
sine gyllene tårar Gliset.»
Med Fur torde här antagligen återgifvas det isländska Fürr,
som emellertid ej betyder sol, utan eld. Glis (suceinum), den ut-
sipprade tallkådan, som redan Olaus Magnus ansåg bilda bern-
stenen, betraktas rätt poetiskt såsom naturens tårar öfver den drö-
jande solen. Allt detta är ju mycket kort och godt, det förefaller som
skulle Rudbeck sjelf skrifvit detta, i akt och mening att häri finna
ett stöd för sin uppfattning af Disa-sagan såsom naturmyt. Men
något upplysande för Disas historia, som ligger oss närmare om
hjertat, innebära icke dessa skalderader.
Och så skola vi slutligen uppsöka den fjerde och sista källan,
den svårast åtkomliga af dem alla, Disas saga, ty de tre före-
gående äro i skrift upptecknade, men med den fjerde afses tyd-
ligen sagan sådan den lefvat i folktraditionen. Hade vi att göra
med det rena matematiska förståndet och ej med Rudbecks fantasi-
rika uppfattning, och stode de särskilda momenterna i enkelt arit-
metiskt förhållande, skulle vi från de tre bekanta alldeles exakt
kunnat sluta oss till den fjerde obekanta. Men nu stå dessa mo-
menter i mycket mera komplicerade förhållanden, saken faller sig
icke så lätt, resultatet blir ock derföre* osäkrare. Men vi skola
ändock söka att leta oss fram så godt vi förmå.
Vi kunna för det första alldeles lemna ur räkningen Furus
skald, som ej kan vara oss till någon nytta. Men vidare kunna vi
som utgångspunkt slå fast, att Disa-sagan såsom folktradition
måste vara ursprungligare än alla våra skriftliga uppteckningar
och bearbetningar. Ty såväl Olaus Magnus som Messenius och
Rudbeck stödja sig — medelbart eller omedelbart — på traditionen.
Men å andra sidan är den muntliga traditionen i sin fortgång
underkastad växling och förändring. Och om man än ej kan vara
fullt förvissad om, att t. ex. Olai Magni kortfattade och liksom i
förbigående meddelade notis om Disa upptagit allt, som på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
