Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar till Bellmansdiktens historia. III. Af Richard Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 Anteckningar till Bellmansdiktens historia.
under hvilka han lefde, kunde ega sådana skatter af poesi kvar,
som de sista epistlarne utvisa. Det är hvad flere dikter från hans
senare tid tyckas utvisa, att hans lekamliga ruin ej åtföljts af den
andliga. Tonerna höras ej så ofta som förr, de äro ej så hög-
röstade, så stormande som förr, men hvilket behag, hvilken inner-
lighet ega de ej nu! Hela Bellmans lif alltifrån hans giftermål
är en kamp för tillvaron, förd med de enda vapen, som han kunde
använda. Härom vittnar den enorma mängd af tillfällighetsvers,
graf- och brudskrifter, gratulationer och dylikt, som under denna
tid sett dagen. Han var hänvisad till dylika biförtjänster och vän-
ners och gynnares understöd för att kunna nödtorfteligen existera.
Men när »lifsbesvären ej kväfva» honom, så är han lika stor skald
som förr. Det är särskildt naturskildringarne, som under den sista
perioden nå sin fulländning, Så är ju t. ex. »Fjäriln vingad» för-
fattad mellan 86 och 88. »Upp Amaryllis» är kanske från 84, och
»Böljan sig mindre rör» är författad troligen 83, men säkert emellan
79 och 83. Ännu under de allra sista åren har hans skaparkraft
ej varit uttömd. Till och med i bysättningshäktet år 94 kunde
han ju vid tanken på sin glada ungdom åstadkomma en sådan
solskenstafla, som den påbörjade själfbiografien. Att »lifsbesvären
kvaft» ett dylikt arbete är en olycka för vår vitterhet; där kunde
vi haft ett i bästa mening klassiskt prosaverk. Jag vet för öfrigt
knappast några vackrare kupletter än de, som förekomma, adres-
serade till konungen, i det dramatiska tillfällighetsstycket »Mantals-
skrifningen», uppfördt på konungens födelsedag den 1 nov. 1794:
Madam Märta.
Fast våra skullar, tjäll och tak
Med frusna väggar nedluta,
Och fast vid brustna isars brak
De snåla vargarne tjuta,
Likfullt vi alla i vårt lugna bo
Vårt varma hjerta kungen anförtro,
Och gudskelof att med fri och ro
Vi detta året snart sluta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
