Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om de under Gustaf III herskande estetiska åsikterna. - III. De estetiska åskådningarna vid universiteten. Af Gustaf Gjörloff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullständigt. Det var De la Mothe, som först hade framkommit med
åsikten, att äfven den obundna diktningen kunde vara poesi. Det
orimliga häri visar sig bäst, menar Porthan, om man försöker
öfversatta en dikt till prosa. Dessa båda slag af författareskap hafva
fullkomligt olika natur och De la Mothes parodox fick samma öde
som alla osanna sådana: On a montré le faux et 1’on a continué à
faire de beaux vers et à les admirer. Porthans afhandling De
pul-cro, hvaraf blott första delen utkom, gör ett stympadt intryck och
kan knappast tillmätas något vetenskapligt värde. Auktorn betonar
vikten af harmoni och enkelhet, en behaglig omvexling och variation
i detaljerna under fasthållande af en viss hufvudsynpunkt.
Porthans skrifter på svenskt språk inskränka sig till några tal
i Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien, uppsatser i Abo
tidningar samt en mängd bref. Mera sällan skrifver han poesi.
Hans stil är manlig och kraftfull, i diktningen visar han sig äga
mycket sinne för naturen, och hans liknelser äro graciösa och
träffande. Som kritiker är han sträng med god urskiljning, och under
hans hägn uppväxte sådana män som Tengström, Edelcrantz och
Franzén.
Hvarken Neichter eller Porthan tillhörde den illustra krets, som
man gärna tänker sig tillhörande Gustaf III:s stab, ingen af dem
var egentligen skald, och det är icke sådana män, hvilka man
föreställer sig som representanter för den svenska vitterhetens guldålder.
De tillhörde egentligen icke Gustavianerna, om man därmed menar
denna lilla slutna krets af snillen, som i konungens aftoncirklar eller
vid fru Lenngrens té-konseljer utkämpade sina vittra fejder, uppläste
sina koketta, sirliga och eleganta poem för att någongång, då en
utomstående jakobin som Thorild vågade sätta sig upp mot dessa
smakens målsmän, i förnämt förakt krossa honom med satirens och
löjets bannstråle. De hörde ej hemma i denna cirklade teatervärld,
där Celadon med ömma ord besjunger isbergen i sin Daphnes hjärta
och de sjudande vulkanerna i sitt eget. Men de bildade i all den
lösa sanden en liten frisk källåder, som några år senare bröt fram
som en mäktig flod, på sin väg bortsköljande allt gammalt och
odugligt. Porthan banade väg för den diktning, hvars främste tolk
är Runeberg, och Sturzenbecker har med full rätt kallat Neichter
en Tegnérid före Tegnér.
Gustaf Gjörloff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
