Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om Kellgrens studier. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Verner Söderberg,
publicerad i St.-P. 1794, mr 277, och i naivt behag vida öfverträffande
originalet.
Bland öfriga under dessa år i Stockholms-Posten genom
öfver-sätttningar representerade danska författare märkas Ewald, Wessel,
K. L. Rahbek, M. G. Bruun, Schack-Staffeldt och Thaarup. I
Kellgrens Saml. Skrifter finnas af dessa öfversättningar upptagna
Smeden och Bagaren (St.-P. 1793, n:r 286) samt Ode till sällheten (först
i St.-P"1794, n:r 98, med upplysningen »Efter Staffeld»). Den förra
är en fri efterbildning efter Wessel, det senare en lika präktig som
trogen öfversättning af Schack-Staffeldts i Minerva 1793 införda
’Til Lykken’. Möjligen bör till dessa öfversättningar från danskan
äfven räknas Hvem är den största Man? Efter Lessing (St.-P. 1793,
n:r 63). En trogen öfversättning af detta satiriska stycke, »Hvo er
den største månd?» förekom nämligen helt kort förut i Minerva (sept.
1792). I den Kellgrenska dikten hafva emellertid originalets 6 värser
svällt ut till 10, prästen Orgon och poeten Kriton omdöpts till Pastor
Smiler och Poeten Rimfors. De tillagda figurerna Baron Anhjelm,
Börsdryg, Despoten och Kannstöparfratern gifva en ganska
intressant profkarta på kategorier, som Kellgren ej ville låta ostraffade
undslippa satirens gissel.
Till Kellgrenska efterbildningar från hans sista år höra slutligen
hans tvänne mest bekanta dikter — Dumboms lefverne och Den
nya sicapelsen.
Dumboms lefverne, författadt af Chara dett stod infördt i St.-P.
1791, n:r 253. Det har varit mig omöjligt att i författarelexika*eller’
annorstädes återfinna det där angifna franska författarenamnet, liksom
det ännu ej är uppvisadt, från hvilken fransk kalender, antologi eller
vitter tidskrift Kellgren tagit den direkta förebilden till sin dikt. Något
så när känner man emellertid dess stamträd. Sturtzen-Becker
påpekade redan 1861 i ’La Veranda’ de omisskänneliga likhetspunkter
den företer med den visa om Monsieur de la Palisse, som af
Bernard [ la Monnoye infördes i 4:de delen af Menagiana, en efter den
kvicke och lärde 1600-talsförfattaren Ménage uppkallad samling
hvarjehanda. De Malmströmska litteraturhistoriska föreläsningarnes
utgifvare, C. F. Bergstedt, frgmhöll i en not till dessa, att denna gamla
franska visa ’La Gomplainte du Sieur de la Palice’ utgjort Kellgrens
förebild, men af honom omformats från en personlig smädedikt till
en godmodig och mera allmäntmänsklig satir1. Och slutligen har
Warburg i sin studie öfver Anna Maria Lenngren (efter Le Roux de
Lincy) gifvet en kort framställning af ursprunget till hela denna
1 Malmström, Sv. Vitterhetens historia, 2: 160—61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
