Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Satirikern Rabener och hans svenska bearbetare. Af E. Ingers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 E. Ingers,
tacksamt för en drift i stor skala, ty Delsboprosten går till verket
med en naivitet och ett lärdomspedanteri, som gör hans bok till
ett praktexemplar i det löjliga. Men säkerligen har dock Lidén
hämtat själfva uppslaget till sin recension från ofvannämnda
Ra-bener-satir.
Bekantskapen med Rabener är det kanske, som förmått J. Fr.
Kryger1 till ett försök att blåsa nytt lif i den afdöda moraliska
veckoskriften. Kryger, som förut hufvudsakligen sysslat med ekonomiskt
författarskap såsom redaktör af Den välmenande patrioten och
sedan som Gjörwells medarbetare, utgifver nämligen 1768 en till sitt
innehåll hufvudsakligen sedolärande tidskrift, Den förnuftige
fri-tänkaren. Många af dess artiklar, som behandla uppfostringsfrågor,
om borgarebarns fikande efter adelskap, om olagliga befordringar till
prästämbetet m. m., röja tydlig inverkan af Rabener, om också
Kryger på sitt eget något tunga sätt har omsmält och bearbetat sitt
mönster. Särskildt i ett fall gör sig denna påverkan tydligt gällande;
det är i de uppsatser, däri Kryger uppträder som talsman för
samuppfostran af gossar och flickor. Rabeners idéer på detta område
hade tydligen synts Nyrén för radikala, men här framfördes de-med.
öfvertygelse och allvar.
Krygers artiklar voro emellertid alltför tungrodda för att falla
allmänheten i smaken. Man var nu i tryckfrihetens första
själfsvålds-period och hade redan hunnit vänja sig vid mera starkt kryddade
anrättningar i tidskriftsväg: satiren blir paskill. Fritänkaren kunde
därför ej räkna på tillräcklig anslutning för att hålla sig uppe.
Inflytande af Rabener, om än mindre tydligt framträdande,
förmärkes ock i ett med Fritänkaren samtidigt veckoblad Posten,
hvars redaktör Anders Berch af Sylwan betecknats som den mest
lofvande talangen af alla samtida publicister och jämte Rosén den
förste i Sverige, som har en aning om verklig journalistisk stil2.
De bref under olika signaturer, som Berch lät inflyta \ Posten,
»gåfvo som oftast verkliga små sedebilder ur det samtida lifvet»
och påminna, som Sylwan anmärker, åtskilligt om Addisons bidraga
till Spectator, men de röja äfvenledes kännedom om Rabeners satiriska
bref. I en del bidrag, som tyckas vara insända, och som möjligen
härröra från Kryger, hvilken äfven anses ha skrifvit i Posten,
behandlas uppfostringsfrågor i samma anda som i Fritänkaren, och
de äro liksom dennes artiklar tydligen influerade af Rabener. :
1 Om Kryger se Sylwan, anf. arb., sid. 154 o. 424.
2 Sv. pressens hist., 438 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
