Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den börjande reaktionen mot nyromantiken. 115
sett som en personlig affront att jag uppträdt; icke derför att jag
personligen gjort dem förnär, men endast derföre att hvarje författare, som väcker
något uppseende, af förutvarande författare hålles för föga mindre än en
tjuf af deras välförvärfvade ära, gudbevars. — Sådana äro menniskorna,
och äfven dessa Vildar, som kallas Bildade, äro det. Månne det icke har
ansetts som en grace, att ens taga notice om mig? — månne det icke
har ansetts för rätt att säga hvad ondt, som varit möjligt, men för nåd
att säga hvad godt, som kunnat sägas? Jo, broder, så är det; och om du
sjelf lägger handen på hjertat skall du erkänna att du tyckt dig lovera
såsom mellan klippor och skär, då du velat yttra något till min fördel.
Månne P[almbla]d, som annars väl är min vän, skulle hafva velat skrifva
så många ordentliga osanningar, om det varit om någon annan än mig
han skrifvit?1 Oroa honom ej med mina uttryck här; jag håller af
honom i alla fall: jag skrifver blott detta för att låta dig se, att jag känner
mina bröder. Det faller sig lika naturligt, att man conniverar för t. ex.
en Beskows svagheter, blott märkande förtjensterna och äfven indiktande
sådana om de ej finnas, som att man gör alldeles tvertom när det är
fråga om t. ex. X Y Z.
Strunt i allt detta lappri; Gud har gifvit mig ett temligen godt humör,
och ehuruväl jag ser sakerna, oroa de mig icke derföre.
’Brefskrifvaren’ i Upsala Correspondenten, Carl August Hagberg,
hade kort efter meningsutbytet begifvit sig på en utländsk
studieresa till Tyskland och Frankrike (1835—36) och vistades härunder
större delen af tiden i Paris. Här kom han i personlig beröring
med Vigtor Hugo och Lamartine och drogs inom tjuskraften af
deras inflytande. Särskildt blef han nu en beundrare af Victor Hugo,
hvars äldre arbeten han i sitt ’bref till det äldre fruntimret’
omtalat så försmädligt; han såg i honom en ädel kämpe för en ny tid
och blef en varm anhängare af den franska s. k. romantiska
skolan. Detta framgår bl. a. af den, för öfrigt oafslutade, skildring af
den nya franska vitterheten, som meddelades i Skandia 1836 och
1837.
Han är här särdeles angelägen att häfda, att den franska
’romantiken’ är alldeles oberoende af den tyska, att den blomstrat på inhemsk
Rör polemiken om Almquists grekiska grammatik, hvars fel P. påvisat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
