Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Runebergs förebilder än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs förebilder än en gång e 145
säga dock endast är nya kombinationer af redan existerande
faktorer.
Emellertid erinrar sjuttonhundratalet i sitt förhållande till
förebilderna ännu öfvervägande om renässansen. Den döljer icke, att
den imiterar och den lånar med en frihet, som förefaller vår tid
egendomlig. Huru ögonskenliga och rent af grofva äro icke de lån
som t. ex. Voltaire gör från Rabelais och Swift, eller Diderot från
Sterne. Holberg och Dalin bland skandinaverna förfara på
liknande sätt.
Det är först ungefär med nyromantiken, som ett finare och
osynligare sätt att begagna sig af förebilder blir mera allmänt.
Man är rädd för de alltför påtagliga lånen, man tager endast
moderidéen och begagnar den så, att det hela får en ny karaktär.
Under det man i äldre tid tog hela händelsen, karaktärerna, själfva
orden nöjer man sig nu ofta med en impuls, ett intryck, en idé,
som skalden så omgestaltar efter eget skön.
Naturligen får icke denna framställning tagas alltför mycket
efter bokstafven. Den antyder endast en allmän riktning genom
dessa olika tidehvarf, men många undantag skulle också med
lätthet kunna uppvisas. Själfva förklaringen på detta fenomen utgör
den stigande litterära bildningen. Ju högre denna står, desto finare
och osynligare blir också imitationen. Ju skarpare skaldens
ingenium, desto smidigare förstår han också att låta inspirera sig till
egna mästerverk.
Därför skulle man vid sidan om denna gruppering efter
tidsåldrar också kunna göra en annan efter länderna. I Frankrike
är t. ex. som regel imitationen finare än i de flesta andra länder.
Med hvilken frihet tillämpar t. ex. icke redan Tabbe Prevost det
engelska berättelsesättet i Manon Lescaut, och detta fastän han står
vid roten af det börjande engelska inflytandet, som sedan behärskar
den franska litteraturen under sjuttonhundratalet.
Slutligen variera individernas sätt att låna högst betydligt,
beroende på många orsaker såsom författarens temperament, den genre,
som han dyrkar o. s. v. I allmänhet är det lättare att påvisa lånet
af en idé än af en känslostämning, eftersom idéerna äro mera parti-
Samlaren 1908. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
