Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Runebergs förebilder än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs förebilder än en gång 157
turen, och jag har stannat vid den form, som Walter Scott infört
i litteraturen såsom den enda acceptabla.
Men kan icke Runeberg själf hafva uppfunnit denna realism?
Det är just den invändning som Söderhjelm gör mot min
framställning. "Diktens karaktär" säger Söderhjelm, "låter helt enkelt
förklara sig ur Runebergs egna iakttagelser uppe i det finska inlandet
såsom han själf skrifver till Gröt".
Det är på samma sätt som Strömborg söker bortförklara den
likhet, som han själf konstaterar mellan Runeberg och Voss (se
Strömborg III, 334), därmed, att "dylika saker torde dock
Runeberg sett å de prästgårdar, å hvilka han vistats, utan att behöfva
söka dem i Voss’ af Franzén bearbetade dikt".
Ett dylikt antagande är helt enkelt omöjligt. Så lätt går det
icke att se, hvad ingen annan förut sett! Men det är egendomligt
att iakttaga, huru lätt man på det andliga området griper till
dylika förklaringar.
Helf annorlunda på det materiella området. Där framträder
det nya långt påtagligare; man kan se det med sina yttre sinnen.
När lokomotivet en gång är uppfunnet, uppfattas de nya
lokomotiv, som sedan tillvärkas endast som afbilder af det första.
Dessutom har man på det materiella området en viss känsla
af, att det behöfves vissa förutsättningar för att öfver hufvud taget
en uppfinning eller en upptäckt skall kunna göras. Man har klart
för sig, att uppfinningen af lokomotivet förutsätter ångpannan och
att telefonens problem icke kan lösas, förrän kunskapen om
elektriciteten nått en viss punkt; icke heller är bakteriologien möjlig
förrän mikroskopet existerar.
Det finnes få fenomen, som äro så sammansatta och så svåra
att analysera som de litterära, icke minst därför, att man icke kan
se, särskilja dem med yttre sinnena. Och begreppen flyta så lätt
öfver i hvarandra.
Och dock kan man ur litteraturhistorien lära, hvilket oerhördt
arbete det fordras af den ena generationen efter den andra, innan ett
nytt stilideal, en ny konstform, ett nytt sätt att se och återgifva
kommer till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
