Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Runebergs förebilder än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs förebilder än en gång
därigenom, att han utförligt talar om något bredvidliggande. Det
är på samma sätt en taskspelare går till väga, när han vill
bortvända vår uppmärksamhet från en eller annan operation, som han
icke önskar vi skola se. Han pratar vidt och bredt om helt andra
ting. När Swift t. ex. beskrifver den mekanism, genom hvilken
Laputaön rör sig i luften, slår han ikring sig med tekniska termer,
så att vi bländas däraf, fängslas, tro på undret. Analyserade vi
kallt, skulle vi finna, att hela framställningen är obegriplig. Det
enklaste och äldsta sättet att gifva realitet åt en berättelse är att
berätta saken med ett tillbörligt antal detaljer. Det är ju en ofta
iakttagen erfarenhet i det dagliga lifvet, att om en sak berättas
för oss på detta sätt, så tro vi lättare därpå. Medeltiden och
renässansen känner i det stora och hela ingen annan art af realism
än dessa bredt utmålande drag, som individualisera händelserna.
Jämför den provençaliska lyrikens stereotypa sätt att utmåla ett
ansikte med uppräknandet af en rad fullkomligheter, som icke
gifva någon bild, och de något senare framställningarna, då skalden
uppnår en viss verkan genom att framhäfva individuella drag, ett
par fylliga eller röda läppar och liknande.
Men det finnes också andra sätt att åstadkomma illusion. Under
Ludvig XIV:s tidehvarf framkallas den i de högre diktarterna såsom
tragedien framförallt genom den psykologiska sanning och den stränga
logik, hvarmed tankarna kedjas till hvarandra, under det att allt
utmålande af yttre detaljer försmås såsom vulgärt. På det sättet uppstår
"detsanna", hvilket för Boileau är själfva hörnstenen i hans poetik.
Adertonhundratalet ser en annan realism födas, en realism som
redan förberedts under det föregående seklet. Under dessa båda
sekel framväxa ju nya undersökningsmetoder för vetenskaperna.
Historien uppstår, det naturvetenskapliga experimentet blomstrar.
I korthet kan denna realism betecknas såsom ett försök att vinna
sannolikhet genom användandet af vetenskapliga metoder. Detta
är realismen i en tidsålder, då vetenskapernas stränga kraf och
kritik göra sig gällande öfverallt. Redan i Defoes Robinson Crusoe
se vi biografiens form använd strängt metodiskt på en fantastisk
händelse. Men man går längre. Den historiska vetenskapen höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
