Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Mortensen, Runebergs förebilder än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 Johan Mortensen
sig under 1700-talet från att endast hafva varit annaler, som på
ett roande sätt framställde yttre händelser, till att söka efter
orsakerna och sammanhanget i företeelserna. Man finner dem i
Montesquieus fotspår först i en serie af yttre inflytanden: klimat,
ras o. s. v. I ett visst gifvet ögonblick tillämpar man detta
betraktelsesätt äfven i skönlitteraturen. Den förste, som i större
utsträckning använder denna metod, är Walter Scott. Han
beskrifver folket i sitt eget land, dess historiska händelser o. s. v, med
en verklig historikers och geografs begär efter exakthet.
Nåväl, det är där vi stå. Nu vill man att Runeberg helt
enkelt på egen hand där uppe i Finlands urskogar ännu en gång
upptäckt detta betraktelsesätt.
Det är omöjligt. Det behöfves icke endast geni, den stora
be-gåfningen, för att när som helst och hvar som helst upptäcka hvad
som helst. "Tiden måste vara mogen" som man populärt
uttrycker saken. Vissa förarbeten måste vara utförda, vissa faktorer stå
färdiga, innan ytterligare ett visst steg framåt kan tagas. Ty det
nya är aldrig annat än en ny kombination af redan existerande
faktorer. Vi kunna i Walter Scotts lif tydligt se dessa olika
faktorer isolerade, som af honom under lyckliga omständigheter
sammanförts till en ny enhet. Jag har redan pekat på dem i "Till
Runebergs förebilder"; Walter Scotts skildringssätt är en
kombination af realismen i sjuttonhundratalets borgerliga roman och af
de nya historiska idéerna, som särskildt Herder spridt i vida
kretsar. Till sitt temperament är skalden själf begåfvad med ett
lefvande sinne för alla sitt lands egendomligheter. Han studerar det
genom ständiga resor och fördjupar sig ända från tidiga år i dess
historia med verkligt vetenskapligt allvar.
Af alla dessa egenskaper finna vi föga hos Runeberg. Han
saknar hela sitt lif egentligt intresse för det historiska. I idéernas
värld rör han sig sällan och förstulet, och hvarken den borgerliga
romanen eller det nya historiska betraktelsesättet torde i hans sinne
kunnat vinna förnyelse. Han äger en förutsättning, och denna ligger
i hans sinne för den yttre verkligheten: han ser närliggande
detaljer med skarpt öga och vanligen humoristisk blick. Redan hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
