Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riddar S:t Jöran 21
kakelugnen och ett präktigt valnötskåp stående ganska stort tvättfat af
koppar i gammalmodig form och prydt med en mängd sirater af drifvet
arbete. Detta käril var, efter hvad Humblom tyckte, fullt af lefvande kräftor,
som krälade öfver och om hvarandra samt åstadkommo ett doft sorl.
»Vänta, vänta, godt folk!» ropade gubben till kräftorna; tilläggande,
efter det han fått tag i skaftet till kryckan: »Här kommer nu att blifva en
annan dans. Tron I, att kraften ligger i sorlet och handlingen i
gastsmack-ningar. Är det rockarna, som göra eder till svenskar och grabbtagen till
förnuftiga varelser. Icke består modet i en basröst och känslan i skränet
derom. Gån, fyllen eder bestämmelse i hof, palatser och förmak; nu akten
er bara för den sanna kraften; hellre än att låta osa ihjel sig af er, kastar
den er på sopbacken. Adieu!» I det samma lyftade gubben locket af
bäckenet. Humblom tittade strax deri, men såg — icke kräftor, utan i
stället små bala gubbar af en eller en och en half tums längd, behängde
med svarta eller grå lösskägg, samt klädde i svenska blå rockar och
skinn-karpuser, med broderade hjelmar fram uti pannan. Med en lika fruktande
som frågande blick såg Humblom på gubben, som stod helt lugn i sina hvita
silkesstrumpor, ljusblå byxor och jacka af samma färg samt hvita siden vest
med silfverbroderi. Då såg han sig omkring i rummet, hvari han fann främst
ett gammalmodigt bord af hvit marmor, i form af ett altare, hvilande på
fyra försilfrade liljor och kring väggarna åtskilliga gammalmodiga stolar,
klädda med drap d’argent samt på ena sidan ett par hyllor med ofantligt
stora böcker, äfven som en dylik låg uppslagen på bordet bredvid en der
stående silfverpokal. Mest ådrog sig likväl det underbara bäckenet hans
uppmärksamhet, och då han åter vände ögonen dit, såg han smågubbarne
derstädes, hoppande opp och ner om hvarandra, gäcka den gamles försök att,
som han sade, återföra dem till bestämmelse. Ja, en af dem var nog
oförsynt att krypa emellan den gamles fingrar och stulta gerad fram till
Auscultanten, på hvilken han strax begynnte att med en gymnastisk färdighet
uppklättra.
En kall rysning genomfor Hum blom, då han af skägget, af råcken, af
karpusen och af smidigheten hemtade anledning att frukta sig vara utkommen
för en modern svensk Göth; och ovilkorligen halkade ett nödrop öfver hans
läppar. Härvid vände den gamle sig om och skyndade till den öfverfallnes
hjelp med en sådan häftighet, att han derigenom råkade att stöta till
bäckenet, som stjälptes öfver ända, då hela golfvet blef fullt af hundradetals
små gubbar, som nu började ett betydelsefullt oväsende, med berserkagång
samt sparkningar, knuffningar och knubbningar, tillika med annan gamman
och knattlukur; alltsammans under breda tal om den ny och gammalmodige
Svenska kraften, uppvispad till snömos med tillsats af någon tysk
sentimentalitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
