Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Biller, Byron i den svenska litteraturen före Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Gunnar Biller
lande, så torde Bellmans och Byrons vid närmare granskning
befinnas vara de enda af det slaget, som sednare tider ha att
framvisa, huru olika dessa författares idéer och manér än må vara".
Svensk Litteratur-Tidning kände sig naturligtvis djupt
förolämpad af de ringaktande ord, som Argus yttrat om de svenska
nyromantikerna och deras tyska idoler, och blef icke sen att gifva svar
på tal. På egen hand vågade den sig icke på en karakteristik af
Byron utan använde sig i stället af en i England anonymt utgifven
biografi och gjorde däraf en uppsats, som infördes i n:o 5, 6 och 9
år 1823. På det hela taget är den erkännsam i fråga om
konstnärligheten i Byrons poesi — i detta hänseende säkert mer
erkännsam än en modern kritiker skulle vara — men desto mer förfasar
sig författaren — såsom sann engelsman — öfver skaldens
im-moralitet. "Don Juan" kallas "en Odyss<ee af osedlighet". I
artikelns slutkläm, som tydligen har Atterbom till upphofsman, tages
också Argus i ordentlig upptuktelse för sitt förhärligande af denne
dämoniske skald: "Således, för att bota sjukligheten, hänwisar han
till den rena absoluta ursjukdomen, till en skald, som framställer
en Carlsbergiad af allt moraliskt och intellektuellt elände och allt
slags förwridning, som blott blickar åt den sidan af det tillkommande,
der maskar och förgängelse möta menniskan, och som med ett slags
hånande triumph firar de swarta makter, hvilka fiendtligt förstöra
lifwet, dess oskuld och glädje–––-—a. Redan året innan hade
Litteraturtidningen yttrat sig om Lord Byron i en recension af Scotts
romaner. Byron och Scott framhållas såsom revolutionärer mot det
kraftlösa och falskt konventionella i engelska litteraturen, men den
förre klandras för sina hemska och dämoniska skildringar af
människonaturen. Med erkännande af "en öfwerträffande styrka och
prakt i den poetiska landskapsbeskrifningen" hos "detta titaniska
snille" förklaras, att hans verk "äfwen, utom England, måste med
beundran läsas, om än icke utan beklagande, att så stora
natur-gåfwor mera blifwit ägnade till förstörelse än skapande".
I slutet af år 1824 kommer det åter till en liten debatt om
Byron mellan dessa tidningar. Anledningen är nu närmast Vitalis.
I Brages första ark år 1824 har denne en liten dikt, "Dödsbetraktelser".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
