Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Biller, Byron i den svenska litteraturen före Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Gunnar Biller
att den Byronska dysterheten var honom motbjudande, men i de
mörka stunderna — och af dem hade han ju många nog — kände
han sig desto starkare dragen till världsföraktaren framför andra.
I "Axel" (1822) är Byrons inflytande mest påtagligt, beroende
på att det här hufvudsakligen är af yttre natur. "Axel" är en
afläggare af de Byronska romanserna och har dessas lösliga
komposition och fria, stundom vårdslösa stil. Men det finns också
betydande olikheter. Själfva ämnet är i "Axel" mer sentimentalt än
egentligen dystert och* saknar alldeles både den ryslighet och det
pikanteri, som utgöra två ganska nödvändiga ingredienser till en Byronsk
romans. Likaledes äro karaktärerna — till den grad man kan tala
om sådana — olika; Byrons figurer mörka, med ett hemlighetsfullt
förflutet, jagade kring af svårmod och själskval, trotsiga och
cyniska, men samtidigt mäktiga af de mildaste känslor; Tegnérs hjälte
en mer hvardaglig och mindre komplicerad typ: krigaren, som lefver
och dör för sin ära och sin kärlek. Maria, fast ett "österns barn",
är också rätt blek i jämförelse med Byrons på en gång stolta och
ömma kvinnoskepnader. Den heroiska anstrykning, skalden gifvit
henne, gör det i alla fall troligt, att hon närmast är anlagd efter
Teresa, Gulnare m. fl. — Därjämte är "Axel" mera episkt och
mindre lyriskt lagd än de Byronska romanserna och äger icke
dessas kraft och våldsamhet i diktionen: den brännande lidelse, som
Byron inlägger i allt han skapar, är tämligen afdämpad hos Tegnér.
Ej heller förfaller den förre, som dock anslår toner af största
vekhet, till den gråtmildhet, som ej kan frånkännas den senares "Axel".
Tydliga lån från Byron finna vi i "Axel" på flera ställen, Främst
lofsången till kärleken:
0 kärlek! jords och himmels under!
Du salighetens andedräkt!
Gudomlighetens friska fläkt
1 lifvets kvalmuppfyllda lunder!
Du hjärta i naturens bröst,
Du människors och Gudars tröst!
— — — ett bleknadt minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
