Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 139
nar möjlighet att föra en defensivstrid, därför att han vet, att
hans privata lif erbjuder goda angreppspunkter. Visserligen hafva
vi endast ett par samtida brefuttalanden af Schönberg om hans
dåliga karaktär "på religionens och sedernas sida", men man kan
utan risk antaga, att skvallret om hans utsväfningar redan kort
efter hans ankomst till Stockholm varit i full gång. I brist på
andra vittnesbörd lämnar Kellgrens egen polemik ojäfaktiga bevis
därför. I hvarje replik ser han ett fördoldt personligt angrepp.
Hans ända till leda upprepade sats om att "män af snille" ständigt
äro utsatta för afundsamt förtal, beskyllas för att ha "elakt hjärta",
hans härnadståg mot pryderiet och särskildt mot benägenheten att
döma människor endast på grund af deras erotiska vandel — såsom
t. ex. i sången öfver Mille Dubois — allt detta synes mig ha
karaktären af mer eller mindre medvetet själfförsvar. Hur betecknande
är det ej, att han drogs in i Voltairestriden på grund af ett par
förklenande anekdoter om Voltaires privatlif. Och hur ifrigt värjer
han sig ej i de uppsatser, där han öppet talar i egen sak, mot hvarje
försök af publiken att tränga honom in på lifvet.
Jag har uppehållit mig vid dessa inre kontraster hos Kellgren,
därför att de synas mig till en viss grad förklara de uppenbara
motsägelser vi stöta på vid hvarje försök att karakterisera hans
idéåskådning och estetiska uppfattning från dessa år.
Han är en entusiastisk anhängare af hvad man vid denna tid
i Sverige kallar "den nya philosophien", d. v. s. encyklopedisternas
radikalaste läror. Han delar deras kolartro på det mänskliga
framsteget och ser ned på de gångna åldrarnas kultur med större
förakt än själfva Voltaire. Hans afsky för metafysiken och
universitetslärdomen öfverhufvud, hans kamp mot latinet, hans
upprepade protester mot det vidskepliga öfverskattandet af de antika
författarne, allt detta inrangerar honom bland "les mödernes". Han
njuter af att upprepa de medicinska argument, som göra de psykiska
processerna beroende af fysiska, de psykologiska resonemang, som
visa hur alla mänskliga beslut och handlingar leda sitt ursprung
ur en enda drift, egenkärleken. En produkt af klimatet, regeras
människan uteslutande af sina begär, hvilka i sin tur framkallas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
