Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Albert Nilsson
Ontologien skal deruti bestå, at saker som förut under andra namn äro
allmänheten til större delen väl bekanta, afhandlas i denna vetenskap med
nya sjelfgjorde och barbariska termini technici eller konstord.
Allmänheten förgapar sig på det lärda taskspeleriet, hvarunder hon tänker at en
djupsinnighet ligger, som öfvergår dess förstånd. När man här til lägger en
hop finheter, som äro så subtila at de på ingen ting i naturen kunna
appliceras, lika elden som brinner på glödgande bränvin, hvilken lyser men icke
bränner; tror Författaren at man gjordt sig om denna vetenskap et
rättskaffens begrep.1
Neikter var en oförsonlig fiende till hela det skolastiska
lärdomspedanteriet, som ännu florerade vid universiteten särskildt under
teologiens och filosofiens hägn. I synnerhet wolffianismen har varit
föremål för hans förakt. Om denna yttrar han på ett ställe i sina
föreläsningar: "Utan Metaphysique får man aldrig något Esprit
philosophique, som fordras i en philosophisk Stil, men
Metaphysi-quen får ej bestå af spindelväf och fina distinctioner, som den
Scholastiska. — Wollfen skulle förbätra, men gorde ej annat än
satte en ny Peruque på et skårfvigt hufvud. Hans enda merit var
at declinera bättre än Scholastici."2 Neikter författade en parodisk
afhandling De auribus longis et mobilibus, som afsåg att förlöjliga
de akademiska disputationernas spetsfundigheter och tomma
utläggningar. Denna afhandling synes, att döma af samtida
brefuttalanden, ha i Uppsala tillvunnit sig mycken beundran. Neikter
sökte att få den intagen i Gjörwells Samlaren utan att lyckas.3
Den lilla afhandlingen finnes emellertid i behåll bland
Neiktersmanuskripten. Troligtvis har den varit ämnad att ingå som
integrerande del i en större satir öfver dåliga poeter, för hvilka han
låter en viss Pindenduns uppträda som representant. Af satiren
finnas endast tvänne blad förvarade och dessa bestå till största
delen af den nämnda parodien, som här meddelas.
Dissertatio de Auribus longis et Mobilibus.
Långa öron är en yppighet hvarmed Naturen i gamla tider utsirat hela
Nationer, men som för syndens skuld alt är i aftagande har hon nu inskränkt
1 Årg. 1777 s. 36G.
2 Neikterskorapendiet i L. B. s. 18.
3 Jfr Gjörloff, o. a. a.; Annerstedt, o. a. a. s. 589.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
