Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 Albert Nilsson
namnet "den förnämste" bland engelska tragici och han förebrår
fransmännen att med orätt ha] klandrat några få fel i ett verk,
som innehåller så många och stora skönheter, att det kan jämföras
med de bästa franska tragedierna.1
Redan Gjörloff har antagit Neikter vara författaren till den
artikel om Shakespeare, som finnes intagen i Upsala tidningar 1777.
Det kan icke råda något tvifvel om att artikeln härrör från
Neikters hand; stilen vittnar tillräckligt därom. Artikeln består till
största delen af anekdoter om Shakespeare och torde vara byggd på
någon engelsk skildring. I slutet framlägger emellertid författaren
sina egna reflexioner om den shakespeareska dramatiken, och det
är beaktansvärdt, huru reserverad han är emot Shakespearekulten:
Flere hafva uphögt Shakespeare öfver alla Poeter och tillagt honom det
utmärkta beröm, at hafva målat människorna sådana de verkeligen äro, utan
at tilskapa hjeltar, dessa nymodiga varelser, som endast spöka i hjernan på
sednare tiders Skribenter. Man föregifver, at hans verk, där sorg och glädje
följas åt och ouphörligen blandas om hvarandra, äro sanna afbilder af
samhällen, där den enas lycka utgör den andras undergång och den ena
människan löper glad til sina smickrande nöjen, under det den andra med
tårar i ögonen beklagar sit hårda öde. Dessa omdömen torde dock vid
nogare eftersinnande vara något förhastade. Hans många paradoxa tankar,
der en lekande inbillnings-kraft ofta sväfvat utom sanningens gränsor, gifva
härpå nog tydeligt bevis. Sant är väl det at man midt ibland dessa
besynnerligheter finner många riktiga anmärkningar, och sköna målningar, dem
han ganska väl utredt och satt i fullkomlig dag; i synnerhet då han utförde
Hamlets, Macbets, Konung- Lears med fleres caracterer, kände han verkeligen
deras passioner och all den strid dem åtföljer. Sant är ock det, at man
visserligen bör förundra sig öfver hans eld och sinnes styrka, som förmådt
tränga sig igenom det tiocka barbariets mörker, hvilket på hans tid
öfver-hölgde verlden. Men at förguda hans språk, at tro honom hafva upnådt
fullkomlighet och ständigt förenat det sanna med det behagliga, och at
1 Addisso sumtis cothurnis nullam purpurae suae maculam aspersam
credidit, et unica Tragoedia Catone Tragicorum Angliae Princeps vocari
me-ruit. Critici Galli omnem moverunt lapidem, ut in hacce fabula detegerent
naevos, nec negandum eos quosdam detexisse; sed iniquissimum est paucis
offendi maculis in opere, ubi tot et tanta niteant, ut Gallorum optimis
Tra-goediis collatum videatur,
velut inter igneis
Luna minores.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
