Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob Fredrik Neikter 253
således framställa honom såsom mönster för alla tiders Poeter: det är at
dömma utan smak, at förråda sin ringa insigt och at på beskedligt sätt göra
sig til kännares dåre.»
I denna passus förekommer ingenting, som icke Leopold skulle
skrifvit under. Här anlägges samma synpunkt på Shakespeare, som
Leopold anlägger i sin afhandling Om Smaken och dess allmänna lagar.
Det Neikter har att anmärka mot såväl Homerus som
Shakespeare är, att de varit okunniga om reglerna. Hade de ägt dessa
gudomliga amuletter, skulle de skyddats för många fel och misstag,
som nu vanställa deras verk. Med all önskvärd tydlighet
framhåller Neikter detta själf på en sida af sina föreläsningar. "Vi
hafva sedt at de största genier som icke lärt reglor hafva skämt
sina mästerstycken med obehageliga och otäcka målningar t. ex.
Homerus och den ängelska Poeten Shakespear. Ingen poet har haft
mera genie än dessa bägge, men de lefde i et tidehvarf som var utan
all smak och föl derföre rätt ofta på de största sottiser som skulle
göra dem löjelige, så framt icke de stora skönheter som de hade jämnte
sottiserne gort at man förglömmer det osmakeliga för det
oändeligen mycket vackra. Men ingen kan neka at dessa bägge Poeter
i fal de haft smak och kändt reglorna samt vaktat sig för så många
orimligheter som oftast förekommer varit mycket mera berömvärda."1
För att bjärt belysa Neikters åskådning kan det vara lämpligt
att gent emot dessa hans yttranden om Shakespeare kontrastvis
ställa upp ett par af hans uttalanden om Voltaire. Han är väl
ingen blind Voltairebeundrare, utan kritiserar denne ibland ganska
hårdt, särskildt hans epos Henriaden. Redan i det föregående ha
meddelats omdömen af Neikter om Voltaire (s. 233, 238). Då
Neikter i allmänna ordalag klandrar de moderna franska författarna för
att de regeras af smakfördomar och ej följa sitt geni, tänker han
säkert icke på Voltaire utan på andra samtida fransmän (se ofvan
s. 246). Voltaire riktar för öfrigt själf samma skarpa förebråelser
mot den samtida franska litteraturens dekadans.2
Man höre detta loftal till Voltaires ära i Neikters afhandling
om den tragiska poesien:
1 U. B. P. 142 (19, 157).
2 Se t. ex. slutkapitlet i Precis du siêcle de Louis XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
