Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob Fredrik Neikter 255
Mera entusiastiskt kunde väl icke en Voltairebeundrare uttala
sig. I senare yttranden har visserligen Neikter stämt något ner
tonen. Man kunde tänka sig, att han under de år som ligga emellan
docentafhandlingen och föreläsningarna blifvit mera kritisk gent
emot fransk-klassicismen. Han har under tiden gjort sin långa
utländska resa och varit i tillfälle att vidga och fördjupa sin
litteraturkännedom. Emellertid tror jag icke, att man kan förmärka någon
synnerlig förskjutning i hans åskådning. Voltaires tragedier ha
alltjämt för honom betecknat den moderna tragediens fulländning;
Voltaires didaktiska poesi och prosaskrifter ha gällt för honom
som oupphinneliga mästerverk. Mot Henriaden har han mer att
anmärka. I Inträdestalet (s. 452) framhåller han, att det mirakulösa
är hjältediktens själ, men att underverk i upplysta tider anses för
orimligheter. "Detta är förmodeligen orsaken, hvarföre Voltaires
Henriade icke är i sitt slag ett äfven så stort mästerstycke som
många hans sorgespel". Henriadens förtjänster och fel behandlar
Neikter mera utförligt i sina föreläsningar. Han anser, att Henriaden
har samma olägenhet som Lucani Pharsalia, att den besjunger en
händelse, som ännu var i friskt minne. Från Henrik IV:s död till
första upplagan af Henriaden utkom hade endast 100 år förflutit.
Poeten tvingades alltså att hålla sig till den historiska sanningen
och kunde icke tillägga något ur egen fantasi. Vidare tillät
icke tidehvarfvets tänkesätt att "antaga mycket machinerie för
sannolikt".
"Man har critiserat Voltaires Henriade för alt detta och
mycket mer. Händelserna äro icke nog mirable för en epopée.
Sångerna för korta, caractererne matta. Men Henriaden har också sina
stora skönheter. Versification är förträffelig, liknelserna vackra
och ofta nya; der är mera moral i Henriaden än i någon af de
gamla hjeltedigter, vissa ställen äro oändeligen frappanta såsom
samtalet med Eremiten i första sången, Kärlekens tempel i den 9:de
och hela den sjunde sången som innehåller Henric den 4:des dröm
om et nedstigande til underjorden är et stort mästerstycke som
vida öfverträffar både Üllyssis och Aeneae nedstigande til Tartaren
hos Virgilius och Homerus. — Döden bringar de dödes själar inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
