Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 Albert Nilsson
Guds thron, deras förundran vid åskådande af Guds Majestät. Ödets
tempel som sedan [?] öpnat beskrifningen på Henri den 4:des
sucessorer äro oförliknel[igen] vackra och höga och äro få ställen
i alla Poemer i verlden som dermed kunna jemnföras.
Men i allmänhet är Henriaden icke Voltaires mästerstycke.
Många hans tragedier äro vida bättre. Största felet är at Poemet
sällan uplifvas af den eld och styrka som fodras i en hjeltedigt,
stilen har sällan den energie utom hvilken läsarens imagination
mattar och aftager.u 1
I sina föreläsningar har Neikter äfven behandlat frågorna om
poesiens ursprung och väsen. Han antar här i likhet med Hutcheson,
att människan äger en ursprunglig skönhetskänsla, en sensus
pul-chri, som skaparen nedlagt hos henne. Denna instinkt kan
emellertid först utvecklas under vissa gynnsamma omständigheter. Neikter
har anslutit sig till Homes kraftöfverskottsteori, hvilken sedan äfven
går igen i Schillers berömda lära om leken och konsten. Då
människan uppfyllt de nödvändigaste behofven, menar Neikter, drifves
hon genom en naturlig instinkt att pryda sig och söka grannlåter.
En bonde, som är fattig, vårdar icke sin koja; blir han däremot rik,
målar han henne, tapetserar henne och smyckar sig själf. Detsamma
se vi hos de vilda folkslagen. Vildarna tatuera sig, svärta sig,
sätta fjädrar i håret och ringar i näsan i brist på annan prydnad.
Det sköna är således grundadt i vår natur. När vildarna ätit sig
mätta, upptända de en eld, dansa däromkring till en mungigas
takt: det är upphofvet till musiken. Den första, som sammanflätade
en riskoja, gaf upphof till arkitekturen. Så snart människorna
började roa sig, uppkommo poeter. De gamle hade en stor mängd
häraf. Neikter anser, att de liknade våra spelmän; sådana voro
kelternas barder och de isländska skalderna. Dessa ströko omkring
och besjöngo striderna och bardalekarna. På detta sätt ha
kämpa-visorna bevarats till eftervärlden. Den naturliga driften har tvungit
1 U. B. P. 142 (20, 71).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
