Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob Fredrik Neikter 257
människorna att steg för steg göra konsten mera fullkomlig. Grekerna,
som voro en storskrytande nation, berömde sig af att vara
konsternas uppfinnare, ehuru de endast voro deras förbättrare.
I fråga om poesiens väsen ansluter sig Neikter närmast till
Dubos, hvilken ansåg konstens uppgift vara att framkalla starka
effekter. Betecknande för Neikters eklektiska läggning är, att han
upptagit denna teori utan att bringa den i öfverensstämmelse med
teorin om konstens ursprung eller tvärtom. Vid sin framställning
af poesiens väsen begagnar Neikter i stor utsträckning Dubos’ egna
exempel och uttryck.
Yi vilja häldre skakas af våldsamma och obehageliga passioner än
af inga. Yi se huru pöbelen skåckar sig at se en spöslitning och en
hängning. Ingenting vackert kan det väl vara i et sådant spectacle, emedlertid
vil ingen gärna mista det nöje at icke vara åskådare deraf. Ju mera
compliquerad en Koman är, i ju flere svårigheter hjelten och hjeltinnan äro
inveklade med ju mera nöje läsa vi den. Om vi se flera spelbord i et hus,
så skåckas de mesta åskådarne til det bordet hvarest högsta spelet är och
hvarest Ducaterne hoppa troppvis från den ena spelaren til den andre. Det
är så med vår själ som med vatnet, rörelsen skämmer det icke, men får det
stå utan rörelse så förderfvas det; utan passioner kan menniskan icke vara
1 tt/^It/iI i rv ___ ___ __ ___ ___ __ ___ ___► ___ ___ ___ ___ ___ ___ __ ___
Om nu så obehageliga passioner kunna roa oss, så kunna andra mera
ljufva själens rörelser mycket mera förnöja oss. Yi falla i förundran då vi
se stora och berömliga gärningar afmålas. Yi älska stora och dygdiga
gärningar äfven då de för ingen del gagna oss sjelfva. Yi högakta en Socrates,
en Aristides och en Phocion, ehuru vi hafva ingen fördel af deras dygder
äfven som vi hjerteligen hata deras fiender. Nero och Caligula kunna nu icke
mera skada oss, icke destomindre hata vi dem. Medlidande är en ljuf
känsla. De som hafva läst en vacker Roman gråta öfver en dygdig persons
olycka och ehuru gråta är en fölgd af bedröfvel[igheter] älskar man doch
at läsa sådane böcker. Jag nämner detta för at visa at då det är Poesiens
göromål at roa så kan ingenting roa som icke sätter våra passioner i rörelse.
Jag [har] förut sagt at man icke kan röra passionerne utan genom
imagination; häraf drager jag den slutsats at Poesien är en konst at genom
nyttiga och dygdiga passioners och sinnesrörelsers upväckande roa
imagina-tionen. Ändamålet blir at göra dygden och vackra saker så mycket
angenämare för oss.1
1 U. B. P. 142 (19, 71-78).
Samlaren 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
