Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 Albert Nilsson
Såsom vi strax skola se, visade sig denna af Dubos uppställda
passionsteori särskildt fruktbar vid förklaringen af tragediens verkan
på åskådare.
Af de särskilda diktarterna har Neikter endast upptagit den
tragiska och den episka till utförligare behandling, den förra i sitt
docentspecimen, den senare i sina föreläsningar.
Det mest intressanta i afhandlingen om den tragiska poesien är
nog, såsom Lamm framhållit, Neikters anbefallande af det borgerliga
dramat. Neikter vänder sig emot den gamla aristoteliska
uppfattningen att tragediens hufvudpersoner endast skulle utgöras af högt
uppsatta personer såsom kungar och hjältar. Våra likars olyckor
röra oss nämligen djupare än de högres, ty de förra stå oss närmare.
"Vi tycka at svalget emellan oss och thronen är så stort, at de
åskeslag som träffat de höga Slotten, näppeligen hinna til våra låga
koijor. Man har ock sett at några så kallade Tragedies Bourgeoises,
förträffeligen lyckats, såsom en Diderots Pêre de famille och
Sedai-nes le Philosophe sans le sçavoir. Det blifver således et frugtlöst arbete
at med Syllogismer och Sarcasmer, bestrida en ärfarenhet, som man
har i handen."1 Neikter visar sig också förtrogen med Diderots
indelning af dramat, för hvilken han redogör utan att ansluta sig helt
till den. Diderot indelar i sin Essai sur la poésie tragique dramat
i fyra slag: 1) Den lägre eller leende Comedien, som häcklar sådana
fel, hvilka lagarna icke komma åt och hvilka bäst straffas genom de
förnuftigas åtlöje, 2) det högre och allvarsammare lustspelet, 3) det
lägre sorgespelet, som föreställer de olyckor, som drabba borgerligt
folk, 4) den högre tragedien, som alltid slutar med kungars och
hjältars sorgliga öde. Neikter anser, att äfven denna Diderots
indelning lider af sina brister. Han har glömt "drama heroicum", hvari
hjälten segrar öfver alla hinder. Dessutom finnas bredvid dessa
regelbundna, "ordentliga" skådespel andra mindre regelbundna, t. ex.
operan och farsen.
Man skulle väntat, att Neikter någonstädes i afhandlingen
diskuterat frågan om de tre enheterna. Detta gör han icke och det
1 Äfven här har han Voltaire i tankarna. I själfva afhandlingen citerar
han Voltaires ord: Quel miserable et vain travail de disputer contre 1’expérience.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
