Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob Fredrik Neikter 259
helt enkelt därför att han accepterat dem. Vi ha förut sett, att han
klandrat Shakespeare, emedan denne försyndat sig mot regeln om
rummets och tidens enhet (se ofvan s. 251). Vidare säger han i
förbigående om operan, att den "är frikallad från antagande af enhet
til tid och ort, som de ordenteliga Skådespelen icke få uragt låta".
Neikters opposition mot regeltvånget i inledningen till afhandlingen
liksom annorstädes är icke så revolutionär som det först kan tyckas,
— Icke heller har Neikter egendomligt nog berört den aristoteliska
katharsisteorien, hvilken intog en så central plats i den samtida
estetiken. Däremot diskuterar han utförligt orsakerna hvarför
tragedien, oaktadt den framställer sorgliga ämnen, likväl kan väcka
nöje hos åskådaren.
Det torde förekomma många besynnerligt, menar Neikter, att
sorgespel, som endast uppväcka bedröfvelse, kunna tjäna till
tidsfördrif och gärna åskådas; "man kunde ock tycka, at vi af naturen
äro nog usla och hafva öfverflödiga ämnen til sorg, utan at vi skulle
behöfva framlåcka den genom konsten. Men hvar och en torde af
sina egna känslor röna at en art af nöje ofta följer sjelfva tårarne.
— — — Miltons Förlorade Paradis och Youngs Nätter tråtsa alla
Skaldestycken i styrka at behaga, men deras taflor upvisa icke
annat än dunkla och bedröfveliga utsigter, och deras sång är idel
klagetoner.–––––I en mästerlig målning behaga de ohyggeligaste
och mäst motbjudande ting nästan mera än de skönaste. Furierne
finna där flere älskare än Gratierne. Upstaplade klippor täkta med
snö, eller en förtorkad skog, göra under en skickelig pänsel större
lycka än de i sin pragt leende blomsterfälten; åskedundret är der
behageligare än morgonrådnan".
Lamm har påvisat, att Neikter öfversatt nästan ordagrant ett
par af dessa satser ur d’Arnauds företal till sitt drama Le comte
de Comminge. Emellertid tror jag ej att man häraf får draga den
slutsatsen, att Neikter skulle varit någon anhängare af skräckdramat.
Neikter torde ha användt d’Arnauds exempel helt enkelt därför att
de på ett ypperligt sätt illustrerade satsen, att det rysliga också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
