Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 Albert Nilsson
har sin dragningskraft.1 I den följande paragrafen redogör han för
de olika tolkningarna af detta förhållande.
Efter att hafva omnämnt Aristoteles, Fontenelles, Addisons och
Humes förklaringar framställer han Dubos3, hvilken han icke heller
finner vara alldeles tillräcklig, ehuru åtskilligt bestyrker den. "Efter
lians tanka älskar människjan mera, at våldsamt skakas af starka
affecter, än at borttvinna af enformighet och ledsnad.–––––-Vi
se til exempel huru folkhopen skåckar sig at se på afrättningar och
exsecutioner; vi märke hos oss en naturlig benägenhet för
undervärk; I sällskaper samlas altid de flästa åskådarena kring det
spelbordet der största vågspelet är, m. m."
Ett episkt poem är enligt Neikter en dikt som framställer en
stor och nyttig sak, som af en hjälte blifvit utförd med en ovanlig
dygd, vishet och tapperhet.
De speciella regler Neikter uppställer för den episka poesien
äro ej af något större intresse, hvarför vi redogöra för dem i största
korthet. Han uppdelar ämnet i tre delar liksom prästerna sin
predikan:
1) Actionen eller hufvudhändelsen bör vara enkel. Man får icke
i samma poem beskrifva Aeneas tåg till Latium och Antenors till
Venedig. Bredvid hufvudhändelsen kunna likväl flera bihändelser
få äga rum.
2) Nodus. "En hjelte får ej alt jemt vara gynnad af Lyckan.
Läsaren bör sättas i inquietude och oro för at liksom desesperera
at utgången kan bli efter önskan."
3) Benouement. Utgången i en hjältedikt kan likasåväl vara
olycklig som lycklig; inga aristoteliska regler förbjuda detta.
Lu-cani Pharsalia slutar med att Cato mördar sig själf. "Äfven Miltons
Paradis Löst slutas olyckeligen för Satan som är deri hufvudpersonen."
Men vi ha mer nöje, om en hjälte till sist öfvervinner alla
svårigheter som hotat honom, än om han dukar under. Upplösningen
1 I föreläsningarna har Neikter på ett ställe några ord om cTArnaud:
»Arnaud är en af: de största tragici om bedröfliga situationer fasa och
horreuren är väsenteliga egenskaper af et sorgespel. Näppeligen har någon
gat längre i den konsten än han. Hans Comte de Commingues och Faijf}l
vitna derom.» (ü. B. P. 142; 19, 16.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
