Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Johan Nordström
vi endast antika gudanamn och Lilla Cupido spelar första fiolen.
Detta, jämte den förut påpekade skillnaden i förmåga att poetiskt
gestalta denna gudavärld, betraktar jag som ett icke oviktigt
argument.
3. Då jag i det följande skall lämna en mera ingående analys
af språket i Br. Besw., vill jag här, för sammanhangets skull, blott
påpeka några mera i ögonen fallande språkliga differenser.1
Först må då framhållas, att de säkra Stiernhielmsdikterna
tydligt vittna om skaldens uppsvenska härkomst genom många
dialektala karakteristika, för Hercules’ vidkommande framhäfda i
Lindroths monografi. Br. Besw. har däremot ett tämligen färglöst och
neutralt koinäspråk, som låter förmoda ett helt annat ursprung,
hvilket jag längre fram skall försöka bestämma på grundval af det
material, en komparativ granskning af de olika handskrifterna
kan ge.2
Hvad ordböjningen beträffar, så är den både hos Stiernhielm
och Br. Besw:s författare arkaiserande. Hos den senare beror det
väl på det närmande till bibelspråket, som, jämte naturligtvis
inflytandet från den Stiernhielmska stilen, alltsomoftast frapperar,
hos den förre på den medvetet arkaiserande tendens, som var så
typisk för senrenässansens språkliga sträfvanden. I hvarje fall kan
man dock göra den iakttagelsen, att Stiernhielms arkaismer äro
flera och mera påfallande, hvilket de säkert också voro för de
sam-tida. Exempelvis kan anmärkas, att i Br. Besw. saknas gamla dat.
plur. på -om (med ett par undantag: allom och androm), under det
1 Man får dock vara medveten om att svårigheterna här äro synnerligen
stora, särskildt hvad ljudläran beträffar, med den kännedom vi ha om tidens
ortografiska godtycke. Liksom vi å ena sidan icke veta, om stafningen i
Musæ suetizantes är Stiernhielms eller boktryckarens, kunna vi ju å den andra
icke med någon säkerhet afgöra, huruvida handskrifterna af Br. Besw. bevara
de fonetiska egendomligheterna i originalt skick ens i de fall, där de
öfverensstämma sinsemellan. I afseende på böjningsformer och ordförråd stå vi
däremot naturligen på säkrare mark.
2 Man observere t. ex., att Stiernhielms många particip och adjektiv på
-in, sådana som gifwin, drifwin, slijtin, skrifivin, owulin, lysün, tyckas vara
alldeles främmande för Br. Besw., en omständighet, som endast den, pekar
på tvenne skilda dialektgrupper. Se härom t. ex. Hesselman, Sveamålen, s. 65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
