Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 105
att han af fosforisterna egentligen endast uppskattade Atterbom
och Dahlgren och ansåg de andra vara eftersägare till de
moderna tyskarna. (Se hans tal i Manhemsförbundet år 1816 tryckt
af Ahnfeldt a. a. s. 9 ff.)
Det finnes emellertid en egenhet i Almquists litterära smak,
som måste noteras, då den har rätt stor betydelse ej blott för hans
ungdomsdiktning, utan för hela hans poetiska produktion. Det är
hans förkärlek för den banala borgerliga sentimentalitet, hvars
förnämsta tyska representanter voro Lafontaine och Kotzebue, och
den skräckromantiska riddar- och röfvarlitteratur, som under
1700-talets sista decennier vunnit så stark terräng i Tyskland. Denna
litteratur, som af de kräsna fosforisterna föraktfullt behandlades
som en förströelselektyr för ungdom och litterärt obildade, åtnjöt
under Almquists hela lefnad hans speciella ynnest. Ytterst betecknande
är i detta fall det långa tal om tysk litteratur, som han låter herr
Hugo hålla i en af sina Törnrosskrifter från Ámerikatiden, "Om
mamseller" (handskrift i K. B.). Under det att han där visar sig
ganska oförstående för Goethes nyklassiska verk och fullkomligt
fördömer Jean Paul, anser han Kotzebue äga "långt mer invention
och äfven talent än flera af sina häcklare" och betecknar
Lafontaine som en författare "af rätt mycken uppfinning och en
aktningsvärd känsla, om ock en smula pjoskig här och där". I en lång
uppräkning ger han sedan eloger åt olika romaner af honom. Att
denna förkärlek för Kotzebue och Lafontaine går tillbaka till
ungdomstiden, kan man bland annat se af den stora plats de intaga i
det egendomliga urval af tysk diktning, som han genomgick med
sin elev på Fagervik. Och äfven hans första lilla novell,
Parju-mouf, som ju i ett tryck bär undertiteln " ett försök att
lafontaini-sera", vittnar tillräckligt om hans svaghet för denne författares
sötsliskiga manér. Dess titelhjältinna, den lilla indianflickan, är
trots sin vildekostymering en trogen replik af de obegripligt oerfarna
och oskuldsfulla små landsortsingenuer, som alltid förhärligas i
La-fontaines romaner. Kritiken anmärkte också, att dess tes om
oskuldens allmakt skulle gjort större verkan, om den bevisats genom en
hjältinna ur vår dagliga omgifning. Äfven i Almquists andra ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
