Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Martin Lamm
om den innersta undermeningen af hvad de nedskrefvo synes mig
ha ett visst fog för sig. Dock är att märka, att enligt Almquists
mening all diktkonst på detta sätt är omedvetet symbolisk. I en
not till Manhemsboken (s. 72 f.) förklarar han, att i
Amadisroma-nan Amadis och Galaor "uppträda såsom Amour och Galanterie".
"Väl har ej författaren tänkt eller sagt det, ty den sköna konsten
är medvetslös." Det synes mig, som om formuleringen här närmast
pekade på Schellings System des transcendentalen Idealismus såsom
källa. Det förklaras där, att konstverket reflekterar indentiteten
mellan medveten och omedveten verksamhet och att dess
grundkaraktär är "en medvetslös oändlighet":
Der Künstler scheint in seinem Werk ausser dem, was er mit
offenba-rer Absicht darein gelegt hat, instinktmässig gleichsam eine Unendlichkeit
dargestellt zu haben, welche ganz zu entwickeln kein endlicher Verstand fähig
ist .... So ist es mit jedem wahren Kunstwerk, indem jedes, als ob
eine Unendlichkeit von Absichten därin ware, einer unendlichen Auslegung
fähig ist, wobei man doch nie sågen känn, ob diese Unendlichkeit im
Künstler selbst gelegen habe, oder aber bloss im Kunstwerk liege. (Sämmtl.
W I. III. s. 619 f.)
Tack vare denna utgångspunkt anser sig Almquist ej behöfva
göra sig besvär hvarken att göra sina sagors symbolik i någon högre
grad begriplig för läsaren, eller att ens för egen del konsekvent
utföra symboliken. Han utgår från en viss grundidé, som han söker
allegoriskt omkläda, men lämnar sedan sin poetiska fantasi fritt spel,
målar hvad han "ser i sin själ", öfvertygad om att det hela dock
måste få ett symboliskt sammanhang. Från poetisk synpukt har
detta säkerligen varit gagneligt; hans sagor bjuda ej på några
sådana fruktansvärda monstruositeter som exempelvis Klingsohrs saga
i Heinrich v. Ofterdingen, där den abstrakta undermeningen
stundom på det mest groteska sätt vanställer den yttre sagohandlingen.
Men för den läsare, som söker dechiffrera allegorierna, blir
metoden högst nedslående. Sagorna framträda med anspråk på att äga
en inre symbolik, som sedermera visar sig endast vara delvis
genomförd. Att afgöra hvar det afsiktliga symboliserandet slutar, är
hardt när omöjligt för en nutida läsare; Almquists bref till Palm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
