Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning
165
sin moder. Hon har skänkt honom hans "inre musik", den
vemodiga trånaden efter det "dunkelsköna"; det är därför hon är hans
käraste minne. Men han känner på samma gång, att denna
dragning till religiöst grubbel är ett ödesdigert arf, som han måste
motarbeta genom att söka komma mera i kontakt med verkligheten
och människorna.
Men hvari bestå då de frestelser, hvilka Satan utsätter honom för
under den andra perioden af hans lif, den "romantiska"? Han
förföljes ju under denna period af den i Satans tjänst stående Spaniard,
som introducerat det nyuppfunna kortspelet i Sverige och förleder
alla han råkar att spela med sig. Det synes mig af de långa
diskussionerna i verket om kortspelets natur tydligt framgå, att Almquist
uppfattat det som en motsvarighet till den nyromantiska diktningen
med dess ensidiga uppodlande af fantasilifvet. Kortspelet är
"riddarlifvet till sitt finaste, sitt förblommerade innehåll", påstå dess idkare.
(a. a. s. 199.) "Man är försatt på en gång i ett heligt inre lif,
genom detta mystiska hemlighetsfulla; i ett kraftigt hjeltelif genom
det krigiska spelet; och i ett verkligt yttre lif genom vinsten", (a. a.
s. 193.) "Vi skola lefva i fantasiens underländer", utbrister den
gamle herr Arved, då han i bref fått höra om denna uppfinning.
"Vi skola spela kort, när morgonen purpurströr våra fönster —
och när aftonen med sin måne helsar oss öfver viken, skall hon ej
finna oss annars än med damer och knektar i våra händer!" (a. a.
s. 196.)
Men slottskaplanen, som i viss mån tyckes representera
Almquists egen uppfattning, opponerar sig mot denna ifver. Han
erkänner visserligen, "att kortspelet för fantasien och det poetiska
lifvet är det mest passande, som måhända i verlden blifvit
upptänkt, till och med långt mera, än läsningen af vidtberömda poemer"
(a. a. s. 197). "En stor spelare i verkligt stor mening är, jag
måste medgifva det, så god som en ädel riddare." (a. a. s. 199.)
Men han varnar för ett ensidigt uppgående i denna sysselsättning:
Yi måste icke så öfvergifva oss i blott känslan, om det är aldrig
så ljuft. Gud talar till oss genom förnuftet: sansen och förståndet är en
helig stråle i vår själ. Yi måste, innan vi dö, med alf var och lugn besinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
