- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiosjätte årgången. 1915 /
179

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Studier i Almquists ungdomsdiktning 179

hetspant. Och då Vilhelm på grund af de misstankar, som denna
hennes handling hos honom föranleda, lockas att begå själfmord,
känner hon det nästan som en befrielse: nu kan hon odeladt gå
upp i sin kärlek till Gud, helt ägna sig åt den mission, som hon
anser sig ha mottagit. Det förefaller, som om hon sedermera
enligt sin egen mening i viss mån svikit denna mission, då hon
gripits af längtan till barndomshemmet och återvändt dit för att gråta
på moderns graf. Själf klagar hon öfver att hennes "sinnes
mörker" ökats, sedan hon kommit hem till prästgården. Hennes
kärlek till Vilhelm har ju redan förut återuppflammat, då hon trott
sig möta hans vålnad i den förklädde Rudman. Och då hon nu
ytterligare tror sig återse honom i den osannolika scenen med Vilhelm
Pyring (Am. s. 247), utbrister hon förtviflad:

O sista stråle af den sjunkna stjernan,
Fly dock ej från mig! med dig införlifvad,
Omkring ditt väsen, om din fot jag lindad
Dig evigt följa vill uti din afgrund!

Sin höjdpunkt når hennes sinnesmörker, sedan hon vid
underrättelsen om förlusten af sitt barn slagit omkull lampan och vållat,
att fadern innebränts i prästgården. Då hon på fångkärran föres
till Danviken, talar hon fullkomligt som en vanvetting. Hon
anser sig ha mördat föräldrar, älskare och barn. Men just genom
dessa lidanden har hon ändgiltigt dött för världen. Intet håller henne
nu kvar här nere, intet hindrar henne att helt uppgå i Kristus
(Åm. s. 305):

Ja. De klara Christus-strålar

Fatta allt. Ej fader, moder,

Brudgum, son, de dunkla punkter,

Jordens punkter, här fördunkla

Glansen i de gudatrakter.

Punkt ej stinger mig, ej något

Stinger.

Hon tycker sig t. o. m. redan ha upplefvat det saliga
ögonblick, då den "solskens-klara" bilan vid korsets fot lagts på
hennes hals:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1915/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free