Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Martin Lamm
Fall o hufvud, fall, o fall för
Christuslifvet af — mig mera
Intet lyster — skedt så är det.
Lugna, fromma, tysta, klara
Lif. Demante-eggen gick dock
Frisk och fridsam genom halsen.
Och den sista natten känner hon sig i sin lilla dårhuscell
på en gång vara "ur menskligheten ryckt, och ändå qvar". Det
är enligt hennes egen mening ensligheten, som på detta sätt
återskänkt henne det inre lugnet, återgifvit henne åt den högre värld,
där hon har sitt rätta hem. Och till sist kommer döden, som
skänker henne det hon så länge efterträtt, den slutliga föreningen med
den himmelske brudgummen. Det blir uppfyllelsen af den
brinnande bön, som hon redan vid moderns död uppsändt:
Hör en bön från fromma läppar,
O du Christus: var min ende!
Höj mig, böj mig, bryt mig sönder,
Innerst är jag hel och salig,
Evigt din.
Brytas grenarne på stammen,
Krossas alla ting för evigt,
Falla stjernorna ur fästet,
Slocknade för mig, dock är jag
Evigt din.
Hvilken klarhet innerst skådar
Jag? O hvilka ångor dofta?
Hvilka toner mot mig klinga?
Herrens svar: »Si äfven jag är
Evigt din».1
Alldeles liksom Om det Hela, Manhemsboken och en mängd
af Almquists öfriga ungdomsverk har alltså Amorina till
hufvuduppgift att skildra den mystiska elevationen. Och denna gång
har Almquist verkligen lyckats åskådliggöra den genom att ej
inskränka sig till några abstrakta föreskrifter eller några symboliska
beskrifningar, utan företaga sig det oerhördt svåra varfvet att i
1 Denna strof finnes endast i originaltexten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
