- Project Runeberg -  Samlaren / Trettionionde årgången. 1918 /
163

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärds idealuppfattning i förhållande till Winckelmanns. Af Gunhild Bergh.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ehrensvärds idealuppfattniüg i förhållande till Winckelmanns 168

såväl för olika åldrar och stånd som för gestalten i dess helhet
och för hvarje särskild kroppsdel. "Da nun das Idealische der
Schönheit von den alten Künstlern als das höhere Theil derselben
betrachtet worden, so haben sie dieser die bestimmten Verhältnisse
unterworfen, und diese jener gleichsam zugewäget mit einiger
Frei-heit, die zu entschuldigen ist, wenn es mit Grunde geschehen."
Det är det, som förklarar, att de flesta antika verk, oafsedt om
de äro goda eller dåliga, äga en viss gemensamhet, en alldeles
påtaglig öfverensstämmelse.1

Det bestämmande för denna kanon är sträfvandet efter "der
meisterhafte Contur ", vilken Winckelmann kallar "die
Hauptab-sicht des Künstlers".2 Som Justi påpekat, har Winckelmann här
säkerligen influerats af Hogarth.3 I sin Analysis of Beauty
bekämpar denne som en villfarelse att bedöma konstverket efter dess
ämne och dess förhållande till naturen, och ej efter det Hogarth
anser väsentligast, dess form. Som skönast uppställer Hogarth
våglinjen.

Detta uttryck möter visserligen ej hos Winckelmann, ehuru han
vid beskrif v andet af vackra konturer ofta liknar dem vid hafvets
vågor. Han betraktar i stället den elliptiska linjen som den ideala.
Han säger en gång: "Die Formen eines schönen Körpers sind durch
Linien bestimmt, welche beständig ihrén Mittelpunkt verändern,
und fortgeführet niemals einen Zirkel beschreiben; folglich einfacher,
aber auch mannigfaltiger, als ein Zirkel, welcher, so gross und
klein derselbe immer ist, eben den Mittelpunkt hat, und andere in
sich schliesset, oder eingeschlossen wird. Diese Mannigfaltigkeit
wurde von den Griechen in Werken von aller Art gesuchet, und
dieses Systema ihrer Einsicht zeiget sich auch in der Form ihrer
Gefässe und Vasen, deren svelter und zieiiicher Conturn nach eben
der Regel, das ist: durch eine Linie gezogen ist, die durch mehr
Zirkel muss gefunden werden: denn diese Werke haben alle

1 A. ed. IV, 232, 226 f.

2 A. ed. I, 25.

3 Justi, Winckelmann und seine Zeitgenossen, Aufl. II. Lpz. 1898, III,
156 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:23:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1918/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free