Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ragnar Ekholm, Folksaga och folkvisa i Almquists diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Ragnar Ekholm
vandia sig. Människan i allmänhet förändras till sina rörliga drag
(ögon, mun etc.) alltefter det sinnestillstånd, hon befinner sig i. Men
utvalda naturer ha också förmåga att fullständigt förvandla sitt
lynne, så att en sådan människa exempelvis kan få ett lejons.
Om en människa på detta sätt förmår plåna ut sitt eget lynne och
helt och hållet tränga in i ett djurs eller ett tings, så är hon i
det ögonblicket ifrågavarande djur eller ting också till sin yttre
gestalt. Denna förklaring utgör ju på en gång en romanisering
och en rationalisering af folksagans enkla relation.
Nästa’ gång Almquist tar upp ämne från folksagan är i
Semi-ramis. Detta arbete tillkom, såsom vi kunna se af det af Lamm
(a. a. s. 197) meddelade brefutdraget från Almquist till A. Berg den
12 juni 1824, någon gång under förra hälften af detta år eller
möjligen något tidigare och skulle utgöra det andra stycket i det stora
sammelverk, "Jordens Blomma", Almquist vid denna tid planerade.
I Semiramis är det, som bekant, egentligen endast inledningen, som
ansluter till folksagan. Nyniannes elaka styfmoder skickar henne
att hämta vatten i källan. Af Skogsfrun begåfvas Nynianne till
tack för en dryck vatten med den egenskapen, att när hon efter
solnedgången upplåter sin mun, blommor och ädelstenar falla därur.
När styfmodern upptäcker detta, skickar hon äfven sin egen dotter
till källan, men denna uppträder så ohöfligt, att Skogsfrun till straff
därför låter torndyflar och sand komma från hennes läppar, om hon
talar, sedan solen gått ned. Förbittrad drifver nu modern bort
Nynianne, som ger sig ut på vandring och kommer till staden
Balk, där hon blir gatsoperska. Fursten i staden förälskar sig i
henne och tar henne till gemål. — Sagan är vida spridd, bl. a.
förekommer den i den Grimmska samlingen och kallas där "Die drei
Männlein im Walde". Ett stort antal svenska uppteckningar finnes.1
Af dessa erinrar Hyltén-Cavallius’-Stephens’ "Jungfru Swanhwita
och Jungfru Räfrumpa" mest om Almquists framställning. I nyss-
1 Hyltén-Cavallius och Stephens: Svenska folk-sagor och äfventyr 7 A,
B, G jämte några af varianterna. Bondeson, Sv. folksagor n:r 35. Svahn, Svenskt
skämtlynne 16 s. 3 »Niper». Finlands sv. folkdiktning I A: 1 s. 178 ff. och I B: 1
s. 270 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
