Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ragnar Ekholm, Folksaga och folkvisa i Almquists diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folksaga och folkvisa i Almquists diktning 25
nämnda uppteckning skickas också döttrarna till en källa att hämta
vatten och tilltalas af en röst ur vattnet, samtidigt som en hand
sträckes upp därur. Att det är någon liknande version Almquist
stödjer sig på, är därför troligt.
Ett närmande till folksagan utgör äfven själfva slutet på
Se-miramis. Ninyas begär där Semiramis till gemål, men får sig
förelagdt att, för att hon skall bevilja hans begäran, genomgå tre prof
— ett motiv, hvilket, som redan förut påpekats, tillhör folksagans
allra vanligaste, och som det därför är lönlöst att söka någon direkt
förebild till.
Genom att inleda sin berättelse om Semiramis med en saga,
sådan som den ofvan behandlade, har Almquist synbarligen velat
understryka dess fiktiva karaktär. I Törnrosramen i
Imperialokta-ven (I s. 2) förklarar också Richard Furumo, att den berättelse,
han ämnar föredraga är blott "dikt, eller skimrande spel".
Hofmarskalken upptar hans sats och menar, att allt hvad vi veta om
forna tider är dikt, saga. Sann historia är "det residuum ur
sagorna, den rest som står qvar, sedan man ur dem subtraherat, hvad
kritiken anvisar böra subtraheras".
Mera af historisk skildring erbjuder Hermitaget. I
kompositionen skiljer sig detta arbete rätt väsentligt från de verk, man
brukat sammanställa det med, Cypressen och Semiramis. Det
sagostoff, som här finnes, är icke såsom i de nämnda arbetena
införlifvadt med handlingen, sagorna spela ingen roll för
händelseutvecklingen. De synas vara inlagda i den historiska romanen för att ge
denna en äkta medeltidsfärg. Det är idén om att det blott är
genom medeltidens egna dikter, vi kunna få rätt begrepp om denna
epok, som åter kommer till synes. Man får alltså icke alltför starkt
betona sambandet mellan Cypressen, Semiramis och Fermitaget och
äger icke rättighet att utan vidare datera de två senare verken till
samma tid.
Mycket starka indicier föreligga i själfva verket för att
Hermitaget tillkommit 1829. Sommaren detta år företog Almquist
en resa till Närke och Västergötland, och i ett bref till hustrun
från Gelsebo den 7 juli 1829 (K. B.) heter det.–––––"Man kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
