Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquists afhandling om Europeiska missnöjets grunder 43
vudsakligen hoppas det vinna stöd genom att förespegla oss sitt
djup, sin vishet, sin underbyggnad, sin skola; med ett ord sin
grundlighet . . . Vore det gamla rätt grundligt, så skulle det inse,
förbereda, med kärlek emottaga och visa vägen för hvad som stundar.
Men så långt sträcker sig dess djupsinnighet icke."
Tydligast träder Almquists uppfattning af sin egen betydelse
för Geijers affall i dagen i hans som direkt angrepp mot denne
afsedda, otryckta, utomordentligt bittra uppsats Geijerska affallet eller
Den nya tidens makt,1 skrifven omedelbart sedan Litteraturbladets
tredje häfte 1838 utkommit och uppläst för Öfverstinnan
Silfverstolpe hos Janne Hazelius i dennes hem vid Bryggargränd den 25
juni 1838.2 På följande rader förklarar han där orsakerna till
Geijers kris och ger sig allena äran:
Hr G. påminner sig den bekante, som ungefär för ett år sedan i ett
förtroligt samtal på tu man hand tog sig friheten fråga honom hvarföre ett
snille af hans rang skulle föra ett flerårigt kif emot den »nya tiden» och
dess »män»; hvarpå Hr. G. snart bekände sig i grunden vara lika så
öfvertygad, som någon, om »rutenheten af . . ., och murkenheten af... och
eländet af ... (allt gamla saker)», men derjemte tillstod ätventyrligheten af
att sälla sig till massornas front; hvarpå den bekante underställde honom,
huruvida det passade en man med sådan öfvertygelse att fortfara på det
han sjelf kallade det förruttnades sida, eller att häckla dem, som älskade
det nya och hoppgifvande i tidehvarfvet. Hr. G. mins, huru varmt och
vänligt samtalsämnena slötos. Står det omsider skedda affallet i mer eller
mindre sammanhang härmed (troligen har det flera år arbetat i Hr. G:s inre,
fast tillfälligheten bragt det till utbrott), så kunna vi naturligtvis ej annat
än lyckönska Hr. G. och glädja oss öfver det bättres seger.
I försmädligt nedlåtande ton ger han Geijer goda råd, huru
han skall bete sig på den bana, han nu begifvit sig in på, och
där Almquist länge varit hemmastadd, och uppfordrar honom
framförallt till ärlighet och afhållsamhet från "litterärt charlatanen"
(detta Almquistska älsklingsuttryck). Geijers affall vore ett bevis
1 Nordiska museets samling.
2 Helt naturligt måste det vara denna uppsats, och icke, sora Böök sätter
ifråga, Svenska Fattigdomens Betydelse (Stockholms Dagblad 28/j2 1917), som
var Almquists »svar på Geijers Litteraturblad».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
